Galna getens memoarer

Åh ljuva bekvämlighet

2010-10-28T18:13:00.003+02:00

Hej där du finfina läsare!

Det sägs ju att ju äldre man blir desto mer chicken och bekväm blir man, kunde inte hålla med mer än vad jag redan gör. Från att sova i svettigt tält med barrtröja som kudde på en skitig festival utan vatten till att endast kunna somna bara jag har tillgång till mitt duntäcke, minst två kuddar, absolut mörker och tystnad.
Fascinerande eller hur?

För cirka ett år sedan fick jag en diskmaskin i present, och det är banne mig den bästa gåva jag någonsin fått! Eftersom jag är en periodare när det gäller städning så kunde disken utan problem stå och osa i hela lägenheten under 4-5 dagars tid innan jag fick ändan ur vagnen och gjorde något åt stanken, men nu...ahhh jag bara mular in allt i maskinen och så gör jag nåt roligt istället för att skinna mina redan torra och stela vintertassar.

Nästa steg i bekvämlighetsutvecklingen är en egen tvättmaskin. Jag drömmer redan nu om att slippa kuta upp och ned fyra våningar bara för att mötas av en fortfarande fuktig tvätt som skrattar åt en från det mögelskadade torkrummet, och tänk vad gött att få tvätta när man vill och kan! I detta hus får man bara tvätta under halva lördagen och inget alls på söndagar, vattnet stängs dessutom av klockan 20 under vardagskvällar vilket resulterar i rena rama hetsjakten på lediga tider.

Vill ha, vill ha och ska snart få!

Beroende igen

2010-09-05T17:50:00.002+02:00

Jag har blivit beroende av nässpray, använder det konstant. Jag vet att det inte är hälsosamt och att det kan vara svårt att göra sig av med nosnappen, men jag är så illa tvungen.
Tänker på hur hemskt det var i förrgår innan jag hade hunnit iväg till apoteket. Vaknade upp på morgonen med hela gommen full med hårdnat slem eftersom jag blitt tvungen att andas med gapet ( du som haft tandställning och tagit tandavtryck med sån där rosa illaluktande gegg upptryckt med en stålställning i käften ) vet vad jag pratar om...det är torrt och blött på samma gång, och det rinner ner i halsen...uuuäääk!

Nu inhalerar jag glatt otrivin så fort jag känner den minsta täppa, och slänger ytterligare en använd näsduk på golvet...snööörvel...

Låna hette det

2010-09-02T13:52:00.002+02:00

Ligger i sängen och förundras stillsamt över folks beteende. Vad gör folk med sina låneböcker från biblioteket? Vad är det som är så svårt att förstå med ordet lånebok? Den är inte din! Därför ska du inte heller gräva fram alla dina snorkråkor och smeta ut över boksidorna. Inte heller fläcka ned den med näsblod, kaffe eller tefläckar och diverse chokladavtryck.
Blir grymt äcklad varje gång jag öppnar en bok och möts av andra människors dåliga ovanor, blä!

Lånar du böcker från biblan?

När speldjävulen har tagit sitt strypgrepp...

2010-08-28T17:28:00.002+02:00

Igår kväll gottade jag och sambon ner oss i ett av världens mest klassiska brädspel.
Monopol! Men inte med små figurer, färgglada pengar och en opålitlig bank, utan genom x-boxen. Mina djävulshorn växte snabbt fram ur pannbenet och jag skrattade elakt när jag roffade åt mig pengar av mina motspelare.
Den här typen av spel tar verkligen fram mina värsta sidor. Efter bara en halvtimme blev jag bankrutt efter att jag tvingats sälja mina hus och hotell, belånat alla mina gator och inte fått in någon inkomst på flera rundor.
Istället för att bara skratta åt det hela och ta det för vad det verkligen är
- en lek- så blev jag besviken på riktigt.
Eftersom det gick så dåligt för mig så började jag nu innerligt att hoppas att det också skulle skita sig för mina motspelare...det gjorde det ju också efter ett tag, och under tiden så satt jag surmulet och såg på när dom håvade in pengar från Strandvägen och Norrmalmstorg.

Jag har alltid tyckt om att tävla mot andra, att vara bäst på något, och när jag var liten och inte var den övermäktiga så såg jag helt enkelt till att mina motspelare hade sämre förutsättningar än jag själv. När jag spelade ovan nämnda spel med min bästis som inte kunde räkna eller läsa, så gav jag henne för lite pengar tillbaka, eller tog ut överhyra för mina små stugor på Narvavägen.
Annars så hittade jag på egna spel, ritade spelplanen, tillverkade gubbar att gå med och sen hittade jag på nya spelregler efter mina egna behov under spelets gång.

Igår betedde jag mig inte lika illa, men vem vet...inför kvällens spelomgång kanske jag kommer på nåt knep som gör att jag blir ett rikt kapitalistsvin!

Zzzzzzz

2010-08-08T19:25:00.003+02:00

Hej kära du! Efter att ha jobbat hysteriskt mycket och haft noll fritid så har jag det nu mycket lugnare...välbehövligt.
Klockan 03.30 har mitt alarm börjat vråla i öronen på mig på morgonen ( läs natten ) och jag måste säga att det ju är fullkomligt vidrigt att kliva upp vid den tiden.
Det är kolmörkt ute, det går inte att äta nåt och de närmaste timmarna så är det bara på ren automatik som kroppen utför sina sysslor - hjärnan ligger hemma och gonar in sig i lavendelkudden och snoozar vidare.
Dessutom så är det ganska deprimerande att se att barerna fortfarande är öppna och folk skrattar i gatlampornas sken och klapprar omkring på kullerstensgatorna i högklackat - själv har man ett par för små joggingskor som stryper blodtillförseln till tårna, ett par säckiga jeansshorts och en oformlig t-shirt med fläckar på som inte gått bort i tvätten. No glamour at all.

Nu kanske du tänker att jag är en mes. En korsettkvinna med svagt handslag,solskygg hud och en stor fallenhet för att svimma - men så är inte fallet. Jag har minsann haft flera arbeten där jag fått " hugga i " lagom till när alla andra går in i sin REM-sömn. På ett av mina arbeten i Stockholm fick jag ta NATTBUSS in till plattan för att sedan hasta iväg till Kungsholmen där arbetet behagade att ligga, och det var inte så skoj alla gånger kan jag säga. Flertalet bilar stannade upp i Stockholmsnatten, vevade ner sina rutor och en röst frågade hest hur mycket jag tog i betalning! Detta trots joggingbrallor, mössa på huvudet och osminkade grisögon med sömnludd pudrat kring påsarna runt globerna.

Jag röstar för sovmorgon åt alla!

Otursmorgon

2010-07-11T17:29:00.005+02:00

Hade en sån där " otursmorgon " imorse och lyckades välta en ENORM kopp HETT kaffe på min älskling, elementet, hela frukostbordet, stolsöverdraget och den vita mattan ( eller ja den var vit förut, nu är den brunspräcklig med blåa rutor på ).
Vad var det nu...ja just det ja, nästa tvätt-tid är om en vecka, härligt!

Till råga på allt när stackars Cliff sitter där och försöker njuta av frukosten så sätter jag igång att kräkas inne i sovrummet...kände mig lätt ynklig.
Och jag som tyckte att jag var så mysig som hade gjort en rejäl söndagsfrukost med ägg, kaffe, smörgåsar, youghurt och färska grönsaker :(

Resten av min dag har gått åt till att sova.

Bad movie

2010-07-10T22:26:00.006+02:00

Är det något jag har svårt för när det gäller film ( förutom bieffekter som snask och prassel från andra individer som tittar på samma sak som en själv ) så är det när saker ser overkliga ut och när handlingen med dess utveckling är helt förutsägbar.
Just nu går det en sådan film på 6:an. Deep blue sea. Om du inte sett den så är handlingen att ett gäng forskare och ingenjörer har parkerat sig i en jättebyggnad av stål och allehanda skrot mitt ute i ingenstans hav.

Där forskar dom på ett gäng makohajar i förhoppning om att kunna bota alzheimers genom att bland annat ta protein ifrån hajarnas hjärnor. Självklart så shabblar två av forskarna till det genom att utöka hjärnorna på hajarna och dom förvandlas till intellegenta mördarmaskiner som nu ska hämnas på forskarteamet...ja du hör ju...redan här är det ju störtlöjligt.

Sen kommer irritationsmoment 2 och det är hur man tekniskt har konstruerat dom här hajarna...dom är så overkliga och har sånt totalt avvikande rörelsemönster så man bara skrattar åt det hela...

Men det värsta av allt är: Varför i hela fridens namn är toppskådespelare som Samuel Jackson och Stellan Skarsgård med i denna kalkonfilm? För mig en gåta. Vilken är din värsta turkeymovie?

Midsommarkärlek på 90-talet

2010-07-01T14:08:00.002+02:00

Hej du fina!
Hoppas att din midsommar var lika trevlig som min. Klassiskt firande i Dalarna med knätofsar och majstänger som sällskap. Nuförtiden när man är en gammtacka och gravid så blir ju firandet inte var det en gång var. Groggen har förpassats till glömskan och saften har åter trätt in i min dryckesvärld.
Men blommorna och minnena finns ju kvar. Ett minne som etsat sig fast ordentligt på min näthinna var en midsommarafton för länge länge sedan...

Jag var i högstadieåldern och som vanligt så var jag olyckligt kär. Killen som nu var offer för min besatthet gick på en annan skola och därför såg man honom inte så ofta, mer än någon gång på bussen då och då när han gjorde sin praktik på kartongen.
Iallfall så var jag och min kompis i Fors brukspark för firande av sommarens ingång.
Bland lövade korvkioskar, lotteristånd och nybonat dansgolv strosade vi omkring, mitt i gränslandet mellan barndom och vuxenvärld. Någon alkohol var det inte tal om för vår del, men att titta på andra som ragglade omkring var ju ett nöje i det stillsamma Fors.

Helt plötsligt så ser jag killen i mina drömmar komma gåendes, lätt berusad, och dessvärre med en annan tjej under armen. Avundsjukt bligar jag bort mot tonårsparet som kedjeröker i tuffa skinnjackor och pussas medan röken lite stiligt passerade ut genom näsborrarna. Jag ville så gärna vara nära, känna hans lukt som borde vara en blandning av axe, billiga cigg och tonårshormoner. Varför var inte jag den där svartmålade tösen vid hans sida? Jag tog mod till mig, sa till min kompis att detta var min enda chans, lubbade iväg mot honom och tjejen, tog ett djupt andetag och sen kläckte jag ur mig den känsliga frågan;

- Får jag ta det sista av din cigg? Killen ser på mig med lätt dimmiga ögon, säger ok och ger mig den dyrbara lilla stumpen. Tacksamt springer jag iväg med ciggen till min kompis och slår mig ned på en sten för att nu skörda frukten av min fångst.
Med andäktighet sluter jag mina bubbelgumsluktande läppar kring cigaretten och drar i mig så många baciller från honom som jag bara kan. Äntligen nära, om än på ett visst avstånd. Jag låtsas att det är hans läppar som berör mina och på en lång stund säger jag ingenting.

Efteråt så sparar jag fimpen i en vackert dekorerad tändsticksask. Tar fram den ibland och tittar på den, läppjar försiktigt och ser hans ansikte framför mig.
Att just den killen och jag blev ett par ett år senare på samma plats under samma mystiska sommarkväll är en annan historia, men kanske...bara kanske hjälpte jag ödet på traven ett år tidigare och lade det i en tändsticksask.

Lustigt?

2010-06-11T16:34:00.002+02:00

Ibland får man ( ofrivilligt ) ta del av en del ointressanta konversationer på spårvagnen, men denna som jag nu ska berätta om roade mig faktiskt.

Scenario: Två stycken tjejer i åldern 20-25 sitter på vagnen och kacklar. Den ena berättar ivrigt om alla nya presenter hon fått av sin pojkvän ( en Iphone, ett par nya converse och konsertbiljetter ). Den andra tjejen tittar avundsjukt på gåvomottagaren och fnyser:

- Försöker han köpa dig eller?

Gåvomottagaren berättar vidare att hon även får pengar insatta varje månad
( mellan 1000-2000 kr ) på sitt konto av pojkvännen eftersom han har mer pengar än henne och vill att hon skall få unna sig roliga saker och nya kläder. Paret har varit ihop i fyra år. Nu börjar det lustiga. Tjej nummer två blir mycket upprörd över detta och går igång rejält med en lång uppläxning där hon kallar sin väninna för en hora.
Hahahaha! Är det inte fantastiskt vad avundsjukan kan få oss att vara elaka? Och hur tror förresten tjej nummer två att sambos brukar lägga upp sin ekonomi om den ena tjänar betydligt mer än den andre? Jag är alltså prostituerad för att jag inte betalar allt själv, utan för att min kille väljer att stötta mig ekonomiskt?

Bzzzzzzz

2010-06-02T18:32:00.004+02:00

Vaknade klockan 5 imorse av ett välbekant och obehagligt ljud. Ett ljud som man hört många gånger förr i sitt rosa flickrum...surrandet av en mygga. Fy!
Jag trodde faktiskt att man skulle slippa dom där äcklen nu när man inte längre bor i urskogen i Dalarna! Dom är alltid helt sneeky sneeky och gömmer sig och håller käft när man tänder lampan för att se vad dom håller hus. Sen när man släcker igen och försöker finna sovro då kittlar det till i örat och dom är i fejjan på en och surrar, avliva!

Glunk glunk glunk!

2010-05-31T11:14:00.003+02:00

Hur många av oss har inte någon gång blivit irriterad på TV-reklamen? Man sitter där och är helt uppslukad av en film eller ett tv-program och så helt plötsligt så;
" Vrååååååål!" skithög volym och knalliga färger som gör att man får ont i ögonen.
Minns dock att jag under början av 90-talet, när mamma och pappa skaffat TV4 tyckte att det var lite spännande med reklam. Förmodligen berodde det på att det inte var så mycket skoj på dumburken.
Alla har vi väl sett nån reklam som gjort oss arga, förbluffade eller äcklade?
Jag minns tyvärr fortfarande den där snuskiga reklamfilmen med en nerbajjad bebis som rullar omkring i sitt kack inbakad i sin " supersäkra " blöja i familjens soffa medan mamman leende tycker att hela situationen är den charmigaste i hela världen, blä!

Reklamfilmen som jag stör mig på just nu är den för " Schweppes " med Nicole Kidman.
Hon valsar förbi en brunstig hane med en lätt förförisk utandning i hans ansikte innan hon försvinner in i ett annat rum, tar upp en flaska läskeblask och klunkar i sig den som om hon hade hela gapet fullt av sand. Därefter tittar hon förvånat in i kameralinsen och ser ut som en korkad ko samtidigt som hon säger
" Hey, what did you expect? ".

Jag kan säga till dig, Nicole, vad jag förväntade mig. Jag förväntade mig inte att du skulle låta som en äcklig toalett när du drack din läsk!
Dessutom så är den fjantig eftersom den anspelar på sex, som alltid.
" Nämen, trodde du att jag skulle slaska trut med den brunstiga hanen! Nähä du, för jag är en fiiiin flicka". Usch!

Vilken är din favve/hatreklam just nu?

Du vet att...

2010-05-24T11:02:00.002+02:00

Hej söta bloggläsare!
Hoppas att du har det lika soligt som vi här i Göteborg har det. Folk dricker öl på uteserveringar, kastar frisbee i Slottsskogen och luktar på blommor i Botaniska trädgården. På sista tiden har jag reflekterat över ålderdomen, och kommit fram till följande:

Du vet att du är en gammtacka när:

1. Du är bakfull i minst 2 dygn efter en festlig tillställning.

2. Du fortfarande har " Crazy frog " som ringsignal.

3. Du bryr dig aldeles för mycket om att ha koll på alla chatt-förkortningar.

4. Du blir skitirriterad om någon sms:ar eller ringer dig efter klockan 22.00.

5 Du säger " Va? " oftare än " Okej! ".

6. Du har samma mönster på prydnadskuddarna som på dina gardiner.

7. Du hellre sitter hemma och tittar på " På spåret " eller " Let´s dance " istället för att gå ut på lokal och träffa folk.

8. Du alltid har med dig ett paraply - ifall att...

9. Du hellre klär dig bekvämt än snyggt.

10. Du har en filofax eller kalender.

Jag är definitivt en gammtacka, och du?

Love

2010-05-14T11:55:00.003+02:00

Tjoho!

Igår firade jag och Cliff sex år tillsammans, det känns helt ofattbart att det gått så galet fort, känns som att vi bara varit ihop i ett år eller nåt, fast samtidigt hela livet på nåt konstigt sätt. Iallafall så firade vi med smörgåstårta, som var alldeles förtjusande och smaskig, från David Bagare var den.
I helgen blir det hockey, kanske lite HBT-festival och Arcadia-fix, och för dig?

Pincett-tango

2010-05-07T17:16:00.003+02:00

Ett par sitter vid den gemensamma sängkanten. En man och en kvinna. Belysningen är dov och tystnaden är tung. Hon är nära ett sammanbrott. Han är sammanbiten, hård som granit på utsidan. Ren frustration inuti.
Hon gör ytterligare ett försök, masar sig upp ur passiviteten och försöker återfå kontrollen, även fastän hon vet att det är lönlöst...

Mannen - Vad fan ska vi göra, detta funkar ju inte? Han ser på henne och ögonen blixtrar till av ilska

Kvinnan - Jag vet inte! Hämta nåt att peta med då, eller nåt! Uppfodrande slänger hon ut med handen mot badrummet. Mannen går ut ur rummet, kommer tillbaka med en pincett.
Metodiskt börjar han att gräva djupare och djupare i den lilla smala glipan.
Det sitter som berg och paniken väller upp inom de båda.

Kvinnan - Vi måste ju få uuuut det! Tårarna är nu nära av ilska, och för en stund arbetar dom gemensamt med att slita, dra och lirka innan hon kastar föremålet på sängen. Uppgiven.

Plötsligt lyser mannen upp och ler brett med hela ansiktet.

" Titta älskling, man skulle ju dra kortet åt andra hållet! " Förvånat vänder sig kvinnan om, hon är randig i ansiktet efter bittra tårar och lösgör sig från duntäcket. " Va? Hur menar du? " Mannen pekar på en liten pil som finns markerad på metallplattan. " Ser du inte, det är ju till och med en pil här". Nu ser hon också, och känner sig smått dum. I tjugo minuter har dom suttit och försökt trycka ut ett SIM-kort från fel håll ur mobiltelefonen. Hoppande och gnisslande som två ilskna apor...nåja klockan var ju bara 6 på morgonen och ingen av dom hade druckit kaffe...

Pizzatajm!

2010-05-04T20:10:00.002+02:00

Den här synen mötte mig och Cliff när vi hoppade på bussen från en trevlig middag i Näset. Och jag måste säga att jag förstår människan som kastade ur sig denna present på sätet. För vår busschaufför var nämligen sänd från helvetet!
Det var som att åka sightseeing med Björnligan i Ankeborg. Tvära svängar, alldeles för hög hastighet och en tvärnit då och då. Vidare betryggande var det inte heller att slyngeln som kallade sig chaufför var utrustad med hörlurar långt instuckna in i öronen, och satt och klappade i takt med musiken och knäppte med fingrarna i sin egen lilla värld. Scary!

Äckelgam

2010-05-01T13:47:00.002+02:00

Detta var det första man såg när man nyvaken och jävlig kom ut i köket imorse.
En stor fågelkack på rutan. Tack för den, äckliga fiskmås!. Dom väcker en klockan 5
på mornarna med sitt vrålande och nu detta...Det sägs ju att om en fågel poopar på en när man är ute och går så betyder det tur. Jag tror tyvärr bara att denna kaskad av fiskmåsdiarré betyder att jag kommer att få hänga ut genom fönstret, tre våningar upp med en skurtrasa i näven och en klädnypa runt snoken.

Detta är allstå tacken för att man utfodrat dom med överblivet frukostbröd, fy fan!

Let the sun shine in!

2010-04-26T11:25:00.002+02:00

Askmolnet tornar upp sig på vår himmel, och utlandsresorna blir inställda till allas förtvivlan, då är det tur att det finns duktiga entrepenörer, såhär sa en liten
4-åring angående problemet...

- Men, varför gör dom inte som i Bamse?

- Hur menar du då?

- Ja, tar en stor sten och lägger på vulkanen.

Underbart! Släng dit en stor bautasten eller nåt liknande så kan folk åka iväg och sola igen, vi behöver det faktiskt, vitgröna i ansiktena som vi är efter månader av kyla och snö!

Rabarberkräm i nyllet

2010-04-22T09:36:00.003+02:00

En av dom absolut snuskigaste sakerna jag vet är när folk använder sig av tygnäsdukar.
Man skulle kunna tro att människan slutade upp med att använda dom bakteriefyllda snortrasorna någon gång på 1800-talet, men tyvärr så finns det ännu idag människor i vår närhet som envisas med att plocka fram sina äckliga dukar och fräsa högt och ljudligt innan dom knöcklar ihop duken med blandade snorbobbor, saliv och matrester och mular ner den i fickan igen.

Matrester? Tänker du nu? Ja, det finns folk som inte bara vevar runt med äckeltrasan i snoken, utan även passar på att dra av det värsta runt kakhålet också. Uäk!
Igår hade jag oturen att hamna bakom en sån på spårvagnen. Fy fan! Cliff och jag hade varit och ätit på restaurang och sen gått på bio och kvällen kändes magisk och mysig på alla sätt och vis...tills storfräsarn bänkar sig framför mig...blä...ryser bara jag tänker på det...Och sen var ju det mysiga slut, tack för det Gösta!

Han kanske var runt 80 bast, luktade lite rotmos och mellanöl och ögonen var kantade med förkylningsvar och gegg...plötsligt hör jag " Fräs, frääääs, harkel, host, host, fräääääs" och jag ser till min förskräckelse hur en näsduk åker upp i trynet på gubben. Den var inte fläckfri om man säger så, och hade jag inte varit väluppfostrad hade jag utan att tveka slungat iväg en kastspya rakt i nacken på honom!

Och kom inte och säg nu att han säkerligen tvättade duken när han kom hem. Sällan stellan säger jag då, jag skulle inte tro att den där gubben med hela näsduken fylld av rabarberkräm någonsin tvättat fanskapet. Vidrigt!

Restaurangbesök

2010-04-21T16:55:00.002+02:00

Ikväll blir det en riktig helkväll! Först besök på en italiensk restaurang med god mat och sen biobesök " En galen natt". Ska bli jätteskoj, det var längesen vi var på bio, jag och Cliff, tror det var Harry Potter och halvblodsprinsen, som tyvärr var en besvikelse, hoppas den här är bättre!

http://www.trattoriadapasquale.se/

" Man ska ha husvagn! "

2010-04-10T18:31:00.004+02:00

När jag var liten ( från bebisålder upp till att jag tyckte killar och fester var mer spännande än husvagnssemestrar ) spenderade jag sommrarna på olika campingplatser runt om i Sverige. Under den här tiden skaffade jag tonvis med nya brevvänner, myggbett och skrubbsår. .

En gång när jag var i fyraårsåldern så var jag och min familj på en camping där det fanns ett äldre par som hade en minimal husvagn. Till saken hörde också att gubben och tanten var rejält tjocka och folket på campingen frågade sig själva hur i hela friden paret fick plats inne i den där lilla skolådan på hjul?

Hade dom några möbler överhuvudtaget därinne? Kunde dom vända sig om utan att slå sänder inredningen? Ja, frågorna var många...Som jag nämt förut så var jag den typ av unge som kanske var lite känsligare än andra barn. Jag blev lätt konfunderad och ledsen när andra var ledsna och ville gärna att alla runtomkring mig skulle vara glada...

Jag snappade självklart upp vad folk på campingen sa om det tjocka paret i den lilla husvagnen, och troligtvis så var paret själva också mycket väl medvetna om hur snacket gick bakom ryggen, så därför var det kanske inte så lyckat när den Harry Potter-liknande fyraåringen med glasögon och manchesterbyxor travade fram till paret och uttalade den välmenande meningen
" Vilken STOR husvagn ni har! ".

Det var ju inte bara synd om paret, som trodde att dom blev hånade och utsatta för ironi från Harry Potters lillesyrra, utan mina föräldrar fick ju också sin beskärda del genom sura blickar från paret. Björnkram eller vad kallas det?

Jag kommer bli en stympad fru...

2010-04-08T12:14:00.004+02:00

Det du ser på bilden ovanför är mitt försök till att vara en kvinna. Det resulterade i dubbla maskor och frustration. Jag ställer mig frågan; Hur gör ni andra? Jag har gång på gång försökt sticka klart den där jävla halsduken, men den ser fortfarande ut som nåt någon unge gjort i slöjden.

Jag har aldrig varit duktig på " husliga bestyr " även fastän jag så gärna vill, och jag gissar på att jag aldrig lärt mig på riktigt eftersom jag inte är känd för mitt tålamod och pga att syslöjdslektionerna var som dom var:

1. Först var man tvungen att ta ett " symaskinskörkort "...okej, man skulle alltså sitta och sy på en massa papperskartor med markerade stygn i typ flera veckor innan man fick gå lös på tygerna. Kul för en 10-åring.

2. När man väl klarat " uppkörningen " så fick man inte alls välja och vraka bland tygerna, för ajabaja, en del tyger var svindyra och fick inte slösas med.
Istället fick man nöja sig med dom där tråkiga stuvbitarna som blivit över, du vet vilka jag menar eller hur? För det första var dom ohyggligt fula...rutiga,
70-talsmönstrade eller bruna och för det andra så luktade dom garderob.

3. När man väl valt ut ett tygstycke som man kunde titta på utan att kräkas med ögonen så fick man minsann inte sy vad man ville...nehej då, hur kunde man tro det?
Självklart skulle man göra något svinkomplicerat lapptäckemönster som tog flera veckor att knåpa ihop, och när man väl var färdig så var det inte ens snyggt och man hade åter igen tappat lusten för att vara kreativ...

Jag kommer att bli en stympad fru, en sån som köper allt färdigproducerat...men när jag tänker efter så låter det rätt så bekvämt...det finns ju andra som kan sitta och svära framför symaskinerna och virknålarna, medans jag kopplar av med en kopp varm choklad i soffan. Äh, så får det bli!

Lyxlördag

2010-04-04T12:03:00.004+02:00

Hade gammal vän här på besök igår, och det var jättemysigt. Vi snaskade lasagne och drack vin och så provade vi olika hudvårdsprodukter och så sminkade hon mig i nya spännande färger som jag inte brukar använda, det var en mycket trevlig kväll, som avslutades med sång och gitarrspel i soffan. Idag blir det sofflocket och TV-serier med mitt hjärta Cliff. Ha en fin dag du söta bloggläsare!

Tiggarstråt

2010-04-04T11:45:00.005+02:00

Kolla den här bilden...känner du igen den luriga påskkärringen? Det är jag, för X antal år sedan...lite för gammal egentligen för att vara påskkärring och gå tiggarrunda i kvarteren...men kolla hur finurlig och förväntansfull jag ser ut på fotot? Vem skulle ha haft hjärta att ta ifrån mig min korg och sudda ut dom där ditmålade fräknarna? Nej just det...

Man ritade några påskkort med en gastande kyckling eller ett ägg med sicksackmönster, och så var biffen klar, hit med pengarna och snasket liksom!
Och inte skämdes man heller när man stod där och skramlade med kopparkitteln och sträckte över ett " slarvkort " dvs ett kort som man inte lagt ner någon effort på, utan man skrev helt enkelt bara " Glad Påsk " med knagglig tuschpenna på en bit papp och sen var det klart och betalt. Härliga tider!

Var hos Fina Hanna i veckan och påskpysslade och mulade snask, Hanna hade gjort smaskiga muffins och vi målade ägg som skulle hängas i påskris. Mycket mysigt!
Vad gör du i påsk?

Statusuppdatering

2010-03-27T01:20:00.003+01:00

Status; Klockan halv två på natten sitter ett sletet penntroll uppkrupen i soffan och bloggar. Håret är tovigt och spretar åt alla de fyra vädersträcken, eftersom trollet tog sig en 3 timmar lång gubblur med nytvättat och oborstat blött hår.

Penntrollet åt chips till middag och icas apelsinläsk som en direkt konsekvens av trollets slirande ute på lokal igår. www.mittandrahem.com

Där fjäskade penntrollet för ägaren och ville börja jobba extra. Ägaren sa åt trollet att skicka in sin cv. Penntrollet känner sig gammal och fnasig och går och lägger sig.

Roses really smells like popooopoo...

2010-03-25T10:09:00.005+01:00

Hoj hoj! I morse när jag gav Cliff en pöss på truten så upptäckte jag att han luktade skinkost. Det var ju lite konstigt eftersom han inte ätit nån skinkost,
utan bara sörplat kaffe på morgonen. Hur kunde det bli så?
Kanske kombinationen av gårdagens öl, en cigg på morgonen och en kopp kaffe blir just skinkost? Vad tror du?

Iallafall så började jag tänka på andra lukter, eftersom jag är lite småkänslig mot sånt, framförallt då äckliga sådana och kom då fram till en topp 5 lista på vidriga sammanblandningar;

1. Andedräkten från ett dagisbarn som just ätit mellanmål bestående av kaviarsmörgås och ett glas mjölk.

2. En tant i övre medelåldern som osar Eau de cologne á 49.50 från stormarknad i kombination med en gul blendcigg.

3. Dansgolv ute på krogen där det råder rökförbud. Resultatet blir då; Gammalt intorkat öl i bordsskivor i samröre med människors svett och desperation, samt nån äggmök från en och annan vars mage inte pallar surt rödtjut.

4. Kisset efter ett stadigt hinkande av kaffe. Resultatet blir här mörkgult urin som luktar Kalaspuffar ( känns bara väldigt fel ).

5. Ålderdomshem ( sura kissblöjor, avslaget kaffe, hudavlagringar, mjäll och rotmos ).

Sen finns det ju självklart enskilda lukter som osar vidrigt var och en för sig, till exempel: Surströmming, smörsyra, klor, soprum osv osv...men jag menar att vissa kombinationer av odörer blir extra snuskiga. Har du nån bubblare som kan platsa på listan?

Staropramen, smask!

2010-03-24T22:47:00.002+01:00

Såhär glad och mysig är jag efter kycklingwoken och två staropramen och ett glas vin...ja ni ser ju själva...Helnöjd! Och med världens finaste Cliff bredvid sig så kan det ju inte bli bättre!

Shopping

2010-03-24T12:00:00.005+01:00

Tjoho!
Har varit och jobbat nu på morgonen, och sen blev det en snabb tur på sta´n.
Hittade två par treggings, dvs leggings med jeansliknande tyg.
Perfekt för människor som vill ha stuprörsjeans men har en kropp som jag, eller bara inte har långa gasell-ben.
Med min runda mage och iprenplatta till arsel i kombination med korta taxben sitter dom som en smäck!

Och när jag hittar nåt bra i byxväg, då köper jag minst ett par till. Tjusigt till höga stövlar och en snygg tunika eller skjortklänning!
Blev en oversize-top också. Hela paketet för 400 spiekos!

Vett o etikett bland gravida

2010-03-23T13:24:00.003+01:00

Hejsvejs!
Efter en trevlig helg med fest i glada vänners lag är det nu åter igen arbetsvecka och vardagsbestyr.
Träffade på en kompis för några dagar sen och han berättade att han och hans flickvän väntar barn. Blev väldigt glad för deras skull, men jag hade faktsikt misstänkt det en längre tid. Inte för att jag sett henne med nån antydan till mage eller hört henne kräkas i min närhet, utan av den enkla anledningen att hon inte drack alkohol när dom var bjudna på fest hit för ett tag sen.

Där jag kommer ifrån, så fick man snabbt lära sig att om en kvinna avstår från att dricka på en fest så är hon antingen:

1. Fyllechaffis
2. Gravid
3. Smittad med klamydia och äter penecellin

Så med det i ryggen drog jag snabbt slutsatsen att hon var gravid. Jag och kompisen började prata om det där med vett och etikett när man får syn på en mage i vädret.
Vi kom fram till att vett och etikett försvinner ur folks medvetande när en gravid kvinna finns i närheten;

1. Folk börjar ( utan att fråga ) tafsa och klämma på den gravida kvinnans mage helt utan tillåtelse, som om hon vore ett härligt kramdjur uppställt i en affär.

2. Andra kvinnor som varit gravida börjar med stora ögon berätta sina allra värsta förlossningshistorier " åhhh, du skulle sett mig! Jag sprack från muffinsen ända upp till skulderbladen, kunde inte gå på ett halvår!" och liknande...Varför gör man så?
Det hjälper väl inte den stackars gravida kvinnan på nåt vis?
Kompisen trodde att det berodde på att kvinnor som haft jobbiga förlossningar aldrig riktigt fått prata av sig om sitt trauma och därför bara spyr ur sig sin historia så fort dom har en havande hona i krokarna.

3. Kommer med tretusen " goda råd " som paret inte bett om. Där man " hjälper " paret inför den framtida uppgiften.

Lägg ner!

Voodo!

2010-03-18T17:04:00.004+01:00

Funderar starkt på att bli blodgivare igen. Dels för att jag själv mottagit så mycket blod och vill ge tillbaka, och för att bota mitt obehag inför sprutor.
Jag hade ju inte problem med sprutor...tills den där våren när jag blev sjukvårdens nya voododocka!

Så här var det; Innan dom kom på att jag hade fel på sköldkörteln så fick jag genomgå mängder med tester, och alltid var det samma problem " Åh nej, vi hittar inte blodådrorna i armvecken, vi får nog lov att börja gräva in nålarna i hennes fötter istället!". Eller så attackerade dom ovansidan på min hand, vilket resulterade i att venen gick sönder och blod rann ned på det gråspräckliga linoliumgolvet, medans jag försökte sitta upprätt utan att spy.

Som sagt var...innan den där våren så var jag inte spruträdd, men jag har utvecklat rädslan av förklarliga skäl. Höjden av alla dom här vidriga besöken måste iallafall ha varit när de två sjuksköterskorna på vårdcentralen övervägde att skicka upp mig till Sahlgrenska för att ta ett sketet blodprov i armen! Liksom, sluta, så svårt kan det väl inte vara!

Jag har sagt åt dom flera gånger att dom ska använda en sk fjärilsnål och sticka in den på mitten av min underarm, för då funkar det...men nejdå, dom ska alltid försöka sig på armvecken, sticka fel " Ooops, det var nog en nerv det där ", klämma åt med gummislangar så att hela armen domnar bort och vad händer...jo till slut får dom alltid ändå hugga mig i underarmen eller ta in den 60-åriga bulgariska sjuksköterskan som resolut håller i min arm och fiskar upp två rör på 1 minut.

" Sorry, för att jag e trist "

2010-03-16T17:19:00.007+01:00

Idag är det en sån där dag för mig, som för dig snygga bloggläsare, inte är så kul att läsa om. Det vill säga; En helt vanlig dag. Inte gjort nåt spännande, eller sett nåt spännande...inte ens hört nåt spännande...bara städat, tvättat, gått till återvinningen och sånt trist. Sorry att jag tråkar ut dig. Det är ungefär som när någon man halvkänner ska visa ett skittjockt fotoalbum med massa trynen man inte känner igen, eller hur? Eller ännu värre; En massa naturbilder som ser likadana ut allihop! Eller omständiga historier med sjukt mycket detaljer som inte har nån poäng eller relevans ( även om allt sånt är relativt ).

Vi människor söker ju oss till vänner som är likasinnade, eller hur? Ändå händer det ju nån gång då och då att man hamnar på nån tillställning eller i en situation där man känner att " Men hjälp! Var har jag hamnat nu? Jag har ingenting intressant att prata om med den här trista människan bredvid mig, och han / hon tycker förmodligen samma sak om mig." Jobbigt.

Jag har också svårt för föräldrar som ENBART pratar om sina småbarn.
Fruktansvärt uttråkande. En del föräldrar verkar leva för att bara diskutera barnens bajskottar, sovvanor och senaste upptåg. Jag fattar absolut att man vill prata om sitt barn, men föräldern hade väl ett liv och var väl en person innan barnen kom till också, ellet hur?
Diskutera temperaturen på vällingen eller kräkets färgskala kan man göra med någon som är intreserad och inne i samma värld som man själv tycker jag.
www.familjeliv.se är till exempel ett bra forum för sånt.

Iallafall; Jag ber om ursäkt för att du fick läsa detta meningslösa inlägg, hitta på nåt kul nu!

Brunn i Brunnsparken

2010-03-15T10:53:00.004+01:00

När jag gick förbi den här brunnen i Brunnsparken idag, som ingår i ett konst och kulturprojekt från i somras av Mandana Moghaddam, så såg jag att folk hade kastat ner småpengar i den.
Det verkar som att folk har blandat ihop den här brunnen med Fontana di Trevi i Rom.
Syftet med denna brunn är att man ska kommunicera med andra människor genom brunnar utställda på andra ställen i världen, lite som när man var liten och spände en tråd mellan två plastmuggar du vet?

Iallfall så gick jag in och kikade på länken här nedanför och upptäcker då att på den bilden så ser brunnen lite annorlunda ut. Det sitter nämligen inte ett fett hänglås på brunnens galler, vilket det gör idag. Förmodligen för att hålla alla Göteborgs hemlösa från brunnens småpengar. Sorgligt.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/brunnen-nar-anda-till-korea_3307873.svd

Gammtacka på sofflocket

2010-03-14T13:29:00.002+01:00

Riktig slappedag idag...efter två partyn i helgen känns det otroligt välbehövligt.
Ligger på sofflocket, oduschad och osande. Man är ju inte direkt 20 längre. Minns att när man hängde på festivaler, Hultsfred, Dalarocken mfl i mitten av 90-talet så var det nemas problemas att slå klackarna i taket 3 dagar i följd...

Det var bara att ta en novalucol mot magkatarren och allt surt vin och sen på´t igen! Blä. Inte var man kräsen heller. Tre nätter i ett sunkigt tält i en svettig sovpåse och en klump med kläder till huvudkudde, det dög fint det.
Nuförtiden skulle jag aldrig klara av att bo med 25 andra skitiga människor på en plätt med sönderbränt gräs och trasiga tältstolar...utan dusch och kall ravioli som frukost, lunch och middag.

I dessa dagar nöjer jag mig med att titta i mina gamla tummade fotoalbum med bilder på mig och mina vänner när vi sitter på det sönderbrända gräset, iklädda Docs, bandtröjor och gubbkostymbyxor från Myrorna. Leende in mot kameran, handen höjd i en skål och med hela världen framför våra fötter.

Surhuve i kassan

2010-03-12T11:04:00.006+01:00

Igår mötte jag en riktig surpuppa. Jag och Cliff skulle handla på systembolaget, och jag hjälpte till att lassa upp varorna på bandet och sen gick jag till kassarna för att börja packa medan Cliff betalade. Vad händer? Jo, surhuvudet i kassan blänger på mig under lugg och vill se leg på mig.
Jag hade inte det med mig eftersom Cliff skulle betala vinet, så snopet säger jag att jag har det hemma...

Nu börjar det dryga...surhuvudet i kassan börjar gläfsa som en hund att hon inte kan sälja till oss om jag inte visar leg. Jag menar att det var ju Cliff som handlade så jag behöver väl inte visa då? Hela kön stannar upp och kikar nyfiket på vad det är som händer. En kvinna bakom Cliff börjar nu hojta:
" Joooo, men jag ser att hon är över 20, låt dom köpa!".
Surpuppan börjar en argumentation även med denna kvinna och drar den obligatoriska ramsan
" Det är inte jag som bestämmer reglerna", bla bla...och sådär håller det på fram och tillbaks tills hon surmulet ger med sig.

Jag och Cliff var bara trevliga och tänkte att " Jaja, får vi inte köpa här så lämnar vi väl tillbaka det och går till en annan butik, så farligt är det inte", även om det är irriterande, jag menar jag är faktiskt 32 år!

Men surpuppan gör sig nu till en martyr och " har överseende " denna gång och låter oss handla, under elaka blickar. Grrrrrr! Visst, jag fattar att dom måste kolla leg om dom blir osäkra, men det var liksom 12 år sedan jag var 20 bast, så lägg av! Och nej, jag ser det inte som en komplimang...

Farmville

2010-03-09T18:24:00.004+01:00

Varje gång jag går in på facebook nuförtiden möts jag av ledsna kossor, förvirrade ankor och griniga får som förirrat sig. Jag talat förstås om Farmville.
Det verkar som att alla håller på med det där. Till och med i Morgonpasset i P3 håller proglamledarna att ta hand om bongårdar över internet.
Jag pallar inte sånt där, jag mår fan dåligt av det.

Skaffade ett sånt där virtuellt djur på Facebook för två år sedan. En pingvin. Som jag döpte till Amos. Den där pingvinen var ett rent helvete att ta hand om.
Den ville äta hela tiden...pizza, tacos, korv med bröd och en massa annat onyttigt ville den snaska i sig. Problemet var att för att få mat till pingvinen så var man tvungen att skaffa "pengar", dessa pengar fick man genom att ens vänner skulle aktivera min pingvin på olika sätt...ge den en boll att leka med, gosa med den...ja, du fattar grejen...

Ingen ville krama eller pussa Amos, och pengarna sinade sakta men säkert ut...det blev allt mer outhärdligt att logga in på facebook, för varje inloggning såg Amos mer och mer ledsen ut. Det rullade virtuella tårar nedför hans stora ögon och den tidigare blå kroppen med den runda lilla vita magen smalnade av timme för timme
" Varför älskar du mig inte? " tycktes Amos säga till mig...

Usch, det var vidrigt! Det dåliga samvetet följde efter mig överallt. Det kändes som att han fanns på riktigt, inte bara inne i en dator påhittad av nån japan med aldeles för mycket fritid. Jag blev tvungen att "göra mig av" med Amos...dsv plocka bort applikationen och sen ta en öl och glömma det där leendet han fick när man gav honom en ny leksak eller serverade favoritmaten - hamburgare.

Jag vet att detta låter skittöntigt, men jag har alltid varit så här. Minns att när nån kompis grabbade tag i nån av mina nallar jag hade hemma och började spöa upp den så fick jag panik på riktigt " Men sluuuta då!" försökte jag säga med en coolness i rösten, men jag blev snabbt genomskådad. Och att ett litet barn blir förfärad när nallen åker på en snyting är väl inte så svårt att förstå...men jag blev liksom ledsen även när jag var för stor för att leka med nallarna och bara hade dom på sängen som prydnad. Mitt hjärta går helt enkelt sönder litegrann. På riktigt.

Så inget Farmville för mig tack!

Ballar av stål

2010-03-08T18:18:00.002+01:00

Ser fram emot att Ballar av stål börjar. Nya karaktärer, och en av dom är " Morsan " som spelas av min fina vän Lisa! Spännande! Start:Söndag 14 mars kl 21.00

"Här har vi Sveriges i särklass sämsta mamma.
Längre bort från en ömmande moder är svårt att komma. Hon vägrar göra avkall på livet goda trots att det finns vissa som hävdar att man borde det. Allting blir ju roligare med lite sprit och framförallt så sover ungarna så mycket bättre. Hon tror inte på någon traditionell uppfostran utan kör sitt eget race vilket bland annat innefattar undervisning i hur töntigt det är att att inte våga gå mot röd gubbe i rusningstrafik. Att folk på gatorna blir arga och skriker efter henne att hon inte borde få ha barn rör henne inte i ryggen".

http://kanal5.se/web/guest/ballaravstal/karaktarer

Kattlåda och akvarium på arslet

2010-03-07T16:10:00.002+01:00

Snaaaark...har tagit mig både en och två gubblurar idag...inte för att jag slitit som ett djur och varit duktig på nåt sätt...nej jag har helt enkelt varit på kalas. Och dum som man är så stjälper man med glädje i sig allt som bjuds...vitt vin, rött vin, rom och champange...härlig blandning, eller hur? Kattlåda idag.

Fina mamma har varit på besök här hos oss också. Mycket mysigt. Det har varit mycket god mat och dryck, en hel del shopping och jag har blivit bortskämd och fått en tjusig singoallatop och ett par moccastövlar, trevligt!

I övrigt så har jag ju också halkat omkull i min trappuppgång av sten. Landade på ländryggen och arslet, ont som satan gjorde det, och vore det inte för att jag är så pryd så skulle jag lägga ut en bild här på bloggen så att du fick se. Tror du skulle skratta gott om du är lagd åt det skadeglada hållet. Mitt 20 centimeters-blåmärke är format som en fisk, och med tillhörande blåmärken på ryggen formade som vasstrån dröjer det väl inte länge innan jag har ett helt akvarium där bak...för jag lär väl snart falla omkull igen, klantig som jag är!

Undercover

2010-03-01T11:16:00.003+01:00

Är du rädd för något harmlöst djur? Jag har ju skrivit tidigare om min fobi för spindlar här på bloggen, och det känns ju lite löjligt att vägra åka längre söderut än till sydeuropa pga sin rädsla för att träffa på en stor snuskig spindel, men samtidigt tycker jag att det är helt legitimt. Dom är ju helt oförutsägbara! Ena sekunden sitter dom och päser i ett hörn, i nästa så har dom tagit ett jumboskutt och attackerat en liten fågelunge, fy fan vad vidrigt!

Iallfall så är det mer legitimt att vara rädd för exotiska håriga vidunder än att vara rädd för våra svenska...igelkottar. Ja du hörde rätt. Jag blev påhoppad av en igelkott en gång utanför kiosken i Fors och efter det har jag haft svårt för dom. Inte så att jag är panikslagen inför dom och vrålar rakt ut om jag får syn på en taggboll kilandes över vägen, men jag vill ändå inte komma för nära dom.

För dig som skrattar nu och tycker att jag är e tönt, ska jag berätta om den där dagen när en tjurig igelkott tog ut sin dåliga dag på mig!
Jag var 12 år och hade fått en slant till att köpa en glass. Det var en solig vårdag och jag hade på mig en kjol och ett par röda korta strumpor.
Eftersom det inte var lång väg att gå till kiosken hoppade jag bara ner i mina flip flops och skuttade glatt iväg, ovetandes om att jag snart skulle träffa på en ligist.

Väl framme vid kiosken ställer jag mig i gruset, lapar på noggerglassen och låter solens strålar kittla mig lite sådär filmaktigt i ansiktet. Plötsligt hör jag ett fräsande ljud. Jag släpper koncentrationen från glassen och tittar ner mot backen. Där...3 meter framför mig står en fet igelkott och blänger på mig.
Han fräser hotfullt och visar tänderna...

Helt utan förvarning rusar kotten emot mig harklandes och frustandes, hoppar upp på min fot och hugger tag i min socka med sina sylvassa tänder. Först tar jag det inte så allvarligt, utan försöker bara skaka av mig den vresiga bollen. För vad kan en igelkott göra för ont egentligen? Plötsligt eskalerar vreden hos igelkotten.
Med sina tassar och klor håller den fast riktigt hårt kring min toffla och börjar tugga frenetiskt på sockan...

Nu börjar detta kännas riktigt obehagligt. Tänk om kotten har rabies eller nåt sånt? Och jag får ta i med hela min kraft för att skaka av mig monstret. Efteråt så springer jag hem och berättar gråtandes vad som hänt för mina kompisar...ingen tror mig...och än idag när jag berättar denna hemska historia så skrattar bara folk, för inte kan väl en gullig kattmatsätande taggig liten boll ta till strid på det där viset? Jo det kan dom säger jag, och tro mig...du vill inte vara i närheten.

I generationer har igelkotten arbetat så att säga "undercover".
Med sitt oskyldiga och söta utseende döljer dom effektivt vilka onda krafter dom besitter. Och jag bryr mig inte om att den röda färgen på mina sockor kanske väckte nån slags instinkt hos kotten att vilja döda mig! Beware säger jag bara...dom är evil!

Dating in the dark

2010-02-28T12:54:00.003+01:00

Ser fram emot att det ska bli tisdag kväll och att klockan ska bli åtta.
För då är det nämligen dags för premiären av kanal 5:s nya satsning
" Dating in the dark ".
Hahahahah! Hur kul är inte det? Paren sitter i mörker och käkar middag, tafsar varandra i ansiktet och delar hemligheter som dom förmodligen aldrig skulle göra om lyset var tänt.

Och sen...avslöjandet...lysrören kastar obarmhärtigt sina strålar på paren och då...ja vad händer då? Kommer dom fortfarande attraheras av varandra när dom får se hur partnern ( som dom suttit och matat med spagetti i mörker ) ser ut?

Spännande! Egentligen är ju inte det här konceptet speciellt nytt. Det händer ju faktiskt minst tre kvällar i veckan runt om på våra krogar. Det är intet för intet som belysningen är svag och det serveras alkohol. Men det ska ändå bli spännande att se om vi är så fåfänga som jag tror!

http://kanal5.se/dating

Soffpotatis

2010-02-27T15:16:00.003+01:00

Lördagsförmiddag och jag halvligger här i soffan helt nöjd. Så götta att det är helg alltså! För bara några dagar sen så skrev jag på kontrakt för en städfirma och nu jobbar jag deltid.
Eftersom jag varit arbetslös så himla länge så vände jag liksom på dygnet, men nu är jag back on track. Upp klockan 06.30, snaska havregrynsgröt, sluka kaffe och sen iväg och jobba med kroppen, svetten bara lackar, riktigt skönt.

Så nu när jag är ledig så njuter jag som vanliga människor gör, innan så blev jag så bedrövligt rastlös och förstod inte tjusningen med att bara ligga i soffan och lapa glass och glo på OS eller nåt annat. Nu är jag också invigd!

Jag tänker med gott samvete ligga här som en potatis och bara vara hela dagen och kvällen. Vad ska du göra i helgen?

" Britta har..."

2010-02-22T09:57:00.004+01:00

I helgen så har jag och Cliff suttit och räknat matte. På allvar alltså. Blä vad tråkigt, tänker du nu, men jag måste säga att det var ganska kul. Det är något avslappnande med att sitta och vara helt koncentrerad på formler och täljare. Inget annat får plats i hjärnan under den tiden, det är bara matte.

När jag var liten ( 7-12 ) så var jag jätteduktig på matte. Jag fick massa guldstjärnor i kanten av mina uträkningar, och illustrationerna med glada igelkottar och krokodiler gjorde tummen upp för min framfart inom matematikens värld.

Sen tog det roliga slut. Jag började högstadiet och valde särskild matte och fattade helt plötsligt ingenting på lektionerna. Det gick någon månad, sen insåg jag att det inte skulle fungera längre och fick därför byta till allmän kurs. Jag kunde nog inte gjort ett större misstag. Inne på dom här lektionerna rådde total kaos. Här samlades alla som kastade sudd på varandra och klottrade i sina matteböcker istället för att räkna. Och till råga på allt så var också matteläraren gymnastiklärare och rymde ifrån oss titt som tätt för att låsa upp diverse bollskåp och förråd med svettiga plastmattor. Jag kan säga att jag inte lärde mig ett smack under dessa tre år.

Så när det var dags att börja gymnasiet så hamnade jag ohjälpligt på efterkälken. Bråk, liggande stolen, täljare, nämnare, gemensamma nämnare...allting bara snurrade i skallen. En klasskompis som var begåvad i ämnet satt med mig efter skoltid och försökte trycka in formlerna i mitt tröga huvud. Det gick sådär.

Och så en eftermiddag när vår mattelärare D skällde på klassen för att vissa av oss var så oengagerade, brast det för mig. Störtgråtande sprang jag ut från klassrummet. Jag kände mig som en idiot. Varför fattade jag inte?

Det var alltid så konstiga frågor...typ..." Britta har 5 kilo jordnötssmör, Torsten har ätit en fjärdedel av smöret. Lena tog 20 minuter på sig för att köpa socker i affären. Och avståndet mellan affären och kompisarna är lika stort som medianvärdet på mjölpaketet. När blir kakan färdig? ".

D sprang efter mig och fick tag i mig någonstans kring våra skåp och förklarade att det inte var mig hon hade syftat på. Hon visste att jag gjorde så gott jag kunde och verkligen ville förstå. Och av dessa små ord växte jag.
Från att knappt fått godkänt i matte A fick jag nästan ett VG i matte B och nuförtiden så tycker jag till och med att matte kan vara spännande. Vad tycker du?

Klipp till mig så blir jag glad!

2010-02-19T10:35:00.003+01:00

Igår eftermiddags joggade jag omkring på stan och det brände i fickan som vanligt när nya slantar kommit in på kontot. " Oh, jag ska nog unna mig en topp eller en kofta " tänkte jag förnöjt och travade in på H & M. Kläderna lockade och pockade på min uppmärksamhet, och som vanligt fick jag med mig en hel trave på väg in mot omklädningsrummet.

Men så är det ju det där med att mula sig in i ett trångt provrum med täskig belysning. Kränga av sig vinterpläden, diverse extrajumprar, mössa, vantar, halsduk...ja hela vinterkitet du vet...

Vore det inte då toppen om man var en klippdocka i såna stunder? Bara att liksom
" Hänga på " kläderna på kroppen med små pappersflikar? Så man slapp få panik över att håret blir statiskt och LP-skivorna i armhålorna bara växer av all stress när 20 andra fruns står och hänger på låset?

Minns att jag gjorde egna klippdockor med tillhörande kläder som liten. Tyvärr så hade man ju aldrig bra material när man gjorde dom där. Ofta fick man nöja sig med ett sladdrigt papper ( eftersom mina päron inte jobbade på kartongen som alla andra föräldrar i Fors ) och dessutom så hade jag en förmåga att antingen måla och klippa ut huvudet för stort, så att dockan inte fick några axlar, och då blev det ju svårt att hänga kläderna på den. Eller så blev halsen för liten och huvudet ramlade av ganska snart. Men ändå, det hade vart käckt, eller hur?

Provjobba!

2010-02-18T16:33:00.003+01:00

Är väldigt glad idag. Var på arbetsintervju för ett städföretag i morse, och nu ringde dem precis och vill att jag provjobbar imorrn. Så jag susar dit med sopkvasten i högsta hugg och planerar att jaga bort dammråttorna så effektivt så dom anställer mig på stört! Hihihihih :)

Iskallt beroende...

2010-02-15T16:10:00.007+01:00

Då är man där igen. Suget har gjort sig påmint igen. Hjärnan jobbar på högvarv...bara ett mål
" Ge mig det jag behöver, ge mig det och gör det nu! ".
Jag försöker kämpa emot, vet att det skadar min kropp, men åter igen besegras min vilja av abstinens. Jag är beroende...åter igen. Jävla Ben & Jerrys!

Jag har varit där många gånger förut...på den där pastellfärgade stigen genom en skog bestående av cookies, höga toppar av gräddglass och frodiga kaksmulor i en dal av renaste choklad. Men nu är det värre än vanligt. Får jag inte en 0,5 liters half-baked inom kort så går jag förmodligen lös på inredningen här hemma.

Vi har diskuterat det gång på gång, Cliff och jag. Det är för dyrt! 53 kronor för en kvarts njutning, det är inte värt det! Men ändå så slutar det med tårar och en bugning för begäret
" Bra gjort, grattis! Nu gick den stackars kar´n ner igen till Filmtajm och köpte ut åt henne! ".

Drömmer oroliga drömmar. Att berg med halvliterskoppar med Bohemian raspberry, strawberry cheescake och halfbaked smälter ner i en stor glassaffär och allt jag kan göra är att titta på. Att jag vandrar i en korridor med ett dropp, påsen är fylld med gräddglass och fudgekola. Plötsligt ser jag en tunna fylld med vaniljglass med krossad choklad...jag slänger mig ner i tunnan och börjar mula i mig. Tänker inte. Bara goffar hejdlöst.
Jag vaknar upp och blir förskräckt när jag inser att jag ligger ute i snön och tuggar i mig snö med småsten. Vaknar igen. Svettas.

Har en kompis som ska börja jobba på en glassfabrik i vår. Han har lovat mig att
" fixa " lite glass åt mig. Glass som gått sönder lite, glass som inte har den rätta konsistensen. Han kommer att bli min hallick. Jag kommer att förvandlas till en glass-junkie om inte detta tar slut. Vad fan ska jag göra?

Alla hjärtans dag

2010-02-14T15:45:00.005+01:00

Alla hjärtans dag idag, lovely om man har någon att hålla kär, inte så roligt när man är singel kanske. Men alla hjärtans dag är ju inte bara för kärleksparen.
Man har ju även andra människor runt omkring sig, vänner, familj osv som man kan visa sin uppskattning för.
En god middag, ett gulligt kort till någon, ett telefonsamtal där man berättar att man tänker på honom eller henne piggar garanterat upp. Ett köttben till din fyrbenta vän.

Jag har inga slantar att lägga på min gullegris, men jag lagar en god middag åt honom istället. Det räcker gott och väl. Önskar också dig en riktigt trevlig alla hjärtans dag, oavsett om du riktar din kärlek till din partner, din familj, dina vänner, husdjur eller dig själv. Varm kram

Utmärkelse!

2010-02-10T11:16:00.004+01:00

Jag har fått en blogg utmärkelse från min fina moster Lisa, en får tacka!
http://blogg.aftonbladet.se/mammatill3
Och nu är tanken att jag ska berätta sju saker om mig själv och nominera 7 stycken andra bloggar, och det gör jag så gärna!

Jag är löjligt förtjust i tecknad film

Favoritmat: Lasagne

Rädd för spindlar och trånga utrymmen

Avskyr regn

Dåligt morgonhumör

Favoritfilm: Birdy

Merlotviner som smakar vanilj och björnbär är mumma tycker jag

Jag skickar vidare utmärkelsen till:

http://fridalundh.blogspot.com/

http://majsan30.blogspot.com/

http://kallebalonkan.blogspot.com/

http://frkbetraktelser.blogspot.com/

http://slattungsvisdom.blogspot.com/

http://jamstalldhetssamordnaren.blogspot.com/

http://nixa.blogg.se/

Med utmärkelsen följer vissa regler och de är:

- Thank the person who nominated you for this award.
- Copy the award and place it on your blog.
- Link to the person who nominated you for this award.
- Tell us seven interesting things about yourself.
- Nominate seven bloggers.
- Post links to the seven bloggers you nominated

Fynd!

2010-02-10T11:09:00.002+01:00

Hej du! Visst är det lovely när man liksom tycker att man gjort ett kap? Så kände jag idag nu på morgonen när jag var inne i en butik på Frölunda Torg. Det var 30% rea på allt, och då hittade jag Herr peppar och Fru saltkar för 40 kr tillsammans.
Härligt!

Så nu ska det knappt göras något annat än att saltas och peppras här framöver!

När jag blev vuxen...

2010-02-09T11:38:00.003+01:00

Kommer du ihåg när du blev vuxen? Det gör jag. Jag fyllde tjugo år och det var då det hände...jag fick min första kaffebryggare. Slut var dagarna när man satt vid barnbordet och spisade hallonsaft och sockerkaka. Från och med nu var jag uppgraderad till vuxenbordet. Riktiga samtal. Viktiga samtal.

Jag har alltid var en sån där unge som älskat att lyssna när dom vuxna pratat. Uppflugen på diskbänken dinglade jag med benen och insöp andäktigt dom fantastiska historier som spelades upp i vårt kök.
Inte ville jag gå och leka när det söplades kaffe och det riktiga livet fanns bara en armslängd ifrån mig. Det här var ju bättre än böcker och filmer.

Och min fascination för människans berättelser har bara ökat genom åren. Det spelar ingen roll om det gestaltas genom radio, via scenen, böcker, musik eller filmduken...eller runt kaffebordet. Historierna finns alltid där, så varför inte ta en påtår och lyssna?

Lördagspromenad i slottsskogen

2010-02-07T14:33:00.004+01:00

Mina ansikten

2010-02-07T14:27:00.003+01:00

Jag målar halvfärdiga ansikten
ett öga
en kluven mun
ofullständiga teckningar
långt bortåt flygande drömmar
ogreppbara
bland rastlöshet och vånda

Gargamel på jakt

2010-02-05T13:54:00.003+01:00

Igår var det nyöppning för en ny klädbutik på Frölunda Torg, och nyfiken som jag var galloperade jag självklart dit på mina små klövar i storlek 37. Väl på plats upptäckte jag att folk gick omkring med små give-away-påsar med butikens logga på.
Girig och ha-galen som jag är började jag nosa runt efter människorna som gav bort dessa påsar.

Jag fick syn på dom ganska snart, två stycken ungdomar som kastade ut påsar till höger och vänster och jag följde efter dom för att få mig en jag också. Tyvärr så såg dom mig inte eftersom jag kom från fel håll och jag slängde förstulna blickar på dom skimrande gratispåsarna.

Då fick jag en briljant idé! Jag klövade in i butiken och shoppade en billig tröja och tänkte att jag förmodligen skulle få en give-away i kassan när jag betalade. Jag log så trevligt jag kunde åt expediten, men hon bara tittade på mig med en trött blick, tog betalt och önskade mig en trevlig dag.

Snuvad på konfekten tog jag min svansstump mellan benen och begav mig mot mataffären, hoppet var ute...då helt plötsligt fick jag syn på dom igen, ungdomarna med påsarna! Jag kastade raskt iväg min shoppingkorg och smög upp bakom dom likt Gargamel i jakt på gammelsmurfen. Jag hostade lite lagomt högt och log så insmickrande jag bara kunde till dom två intet ont anande smurfarna, och där fick jag min vilja igenom, tjejen med tuff skinnjacka sträckte en påse mot mina hungrande händer. Med ett flin som sträckte sig från ena örat till det andra tackade jag och skrockade nöjt när jag pilade iväg tillbaka till min ivägslängda matkorg...

Med spänning och darrande klövar stack jag ner nosen i påsen och grävde runt i påsen...ett reklamblad och ett...svettarmband...hade egentligen väntat mig nåt mer...men vad tusan, ett lila ( som faktiskt är min favoritfärg ) svettband när jag tränar Zumba framför dumburken är ju faktiskt aldrig fel. Gargamel skrattade hela vägen till banken den dagen...

www.newyorker.se

Göteborgs filmfestival

2010-02-04T15:19:00.004+01:00

Det är full ruljans på biograferna inne i stan och runt om i hela Göteborg, för det är den 33:e internationella filmfestivalen. Jag har aldrig varit på den förut, trots att jag bott här i många år. Det är ju verkligen pinsamt, med tanke på att jag är en så kallad " estet ". Skäms på mig.

Min fina vän Linnea har eskorterat mig runt bland dom många många filmer som finns att välja på. Och det blev för min del, tre stycken.
The angel, Cracker och Wolfy. Här nedanför finns handlingen, och jag har även lagt att klipp från filmen i detta inlägg. Det är en väldigt stark och jobbig film emotionellt, men väldigt bra, tänkvärd och mycket fint foto.

" En skrikande kvinna är på väg att föda. Man förstår omedelbart att detta inte är någon lycklig tilldragelse: flickan som är på väg är inget önskat barn. Hon får växa upp hos sin mormor och längtar hela tiden efter mamma, men deras korta möten är en katastrof. Kärleken är enkelriktad, mamman är helt inriktad på sprit och nya galna män. Blott 23-åriga Vasili Sigarev är redan en veteran som dramatiker för scenen och gör här sin första långfilm. Wolfy fick tre av de största priserna vid den nationella ryska filmfestivalen 2009. Ett underbart spel mellan de tre kvinnorna i huvudrollerna och en film som är mycket genomtänkt till formen. Filmens titel syftar på den leksakssnurra som är den enda tingest som förbinder flickan och hennes mamma ".
Freddy Olsson

Ketchup i diket

2010-02-01T14:32:00.002+01:00

Hahahahah älskar den här sketchen med Mia och Klara. Hur det blir så där pinsamt vid fikabordet när man tar upp ämnet mens, och sen den här övertydliga demonstrationen där droppen till slut sveper in sig själv i bindan försedd med vingar och börjar vagga sig själv till sömns och börjar snarka!

Konstigt egentligen att det fortfarande 2010 är skämsigt med mens, eller hur? I reklamfilmerna är blodet antingen blått eller har transformerats ihop till skimrande turkosa plastkulor som rullar omkring på bindan. In med lite humor i reklamfilmerna för bövelen, så läskigt är det inte med lite sylt i krysset!

Läser i Göteborgsposten om 96-årige Holger som "fallit offer" för blixthalkan i Göteborg. Stackars Holger tittar in i kameralinsen, med ett blåmärke på kinden och ser ledsen ut, och det är ju för tjaskigt, eller hur, att kommunen inte kan sanda bättre så att gamla Holger slipper bryta lårbenshalsen.

Jag själv minns hur jag en riktigt kall och snöig vinterdag någon gång på 90-talet klövade ut ur huset med farsans träskor på fötterna, i färd med att hämta posten ur brevlådan. Jag hann inte mer än att runda staketet så halkar jag på den snorhala isen och mina ben flyger upp i luften i en perfekt flick flack innan jag landar med ett smack rätt på ryggen. Du vet, ett sånt där totalt oskönt och platt fall som gör att man tappar andan.

Snabbt kravlar jag mig upp och kikar både en och två gånger över axeln för att försäkra mig om att ingen sett mig. När jag kommer tillbaka in i köket står min mamma med tårar i ögonen och händerna för munnen....Åh vad gulligt, tänker du nu, stackars mamman blev orolig...Nehej du, hon stod där och gapskrattade bakom dom kupade händerna. Hon hade beskådat hela spektaklet från köksfönstret och gjorde nu sitt bästa för att hålla sin skadeglädje stången.

Jag funderar på om det är ärftligt, skadeglädje? För jag är likadan. Jag skrattar alltid åt folk som klampar in i glasdörrar, eller snavar och dyker rätt ner i en snårig nyponbuske. Självklart så skrattar jag inte åt en människa som gör illa sig på riktigt, bryter ett ben eller tappar en lunga eller nåt sånt, men du vet, sådär lite så att bara stoltheten får sig en törn.

Min sambo blev vansinnig på mig en vårdag när vi var på ikea. Han tycker nämligen inte alls att det är roligt när folk slår sig på tummen med hammaren eller snubblar på näsan över en tröskel. Såhär gick det till:

Vi går där i godan ro och kikar i varuhuset, jag med kundvagnen och Cliff som går framför mig. Eftersom jag är så upptagen med att titta på alla saker så märker inte jag hur kundvagnen närmar sig honom på ett resolut sätt...och pang! så smäller kundvagnen rätt på hans blottade hälsenor...med ett gristjut haltar han iväg på ett ben i rask fart ifrån mig och mördarvagnen, medans jag inser vad som just hänt.

Eftersom jag är som jag är, så skyndar jag mig inte efter honom för att plåstra om och trösta...nej istället så smyger jag in bakom en pall av Bokhyllan Lennart och skrattar så tårarna sprutar. Och efter ett långt tag när jag sansat mig och kommer ifatt honom, så tittar han på mig med stora ledsna, anklagande ögon och då kan jag inte hålla mig...utan börjar gapflabba. Jag menar; Vad är jag för en hemsk människa?

Och senare när han äntligen kan gå med bägge fötterna igen och jag släntrar efter honom med vagnen så vänder han sig om ( efter att han slängt oroliga getögon mot sin gallerbeklädda nemesis och mig ) och väser mellan tänderna " Måste du jaaaga mig? ".
Ja, då var jag ju tvungen att gå undan igen och gömma mig för att jag skrattade så mycket.

Och den som inte har den här sjuka genen, kan aldrig heller förstå vad det är som är så roligt med att någon stackare slår i stortån så kraftigt i tröskeln så att nageln ställer sig rätt upp. " Men du sååååg så rooolig ut " håller liksom inte som argument inför en normal människa som håller på att svimma ihop för att tån har blivit vind och värker som fan.

Är du skadeglad?

Surpuppa i ett glashalt Göteborg

2010-01-30T14:42:00.003+01:00

Är det inte konstigt att vi är så ängsliga för att möta våra medmänniskor? Jag själv är ofta likadan. Även om jag försöker att ändra på mig. Det är som att vi bara törs kommunicera med främmande människor ( våra medmänniskor ) när det uppstår någon situation där vi alla är i samma båt, och ofta i situationer där vi kan förenas i ett gnällande.

Till exempel när bussen är sen, då börjar vi sucka och titta menande på varandra och någon kanske undslipper sig ett " Jaha, då kommer man försent till jobbet igen ". Och vi andra håller med och säger att det är förjävligt. Eller när det är lång kö i mataffären " Är det inte otroligt att dom inte kan öppna en kassa till?" och vi muttrar och nickar instämmande och tittar demonstrativt på våra armbandsklockor. Annars så ser vi inte ens på varandra. Vi går förbi varandra utan att möta varandras blickar, och på spårvagnen låtsas vi att den som sitter bredvid oss inte ens existerar.

Igår när jag gick omkring inne i Vasastan så kom det en kille slirande på sina skor nedför Erik Dahlsbergsgatan i en rasande fart och i slutet av backen stötte hans skor emot lite grus och han faller framåt, men hinner återupprätta balansen igen, dock inte utan förlorad status. Våra ögon möts, och så säger han " Det är bäst att passa sig " och jag skrattar ansträngt och säger att det är som att åka skridskor nu när det är så halt. Och sen stapplar han vidare och jag likaså, och efteråt så tänkte jag att jag var en tönt som skulle vara så himla vuxen och trist med mitt låtsas-skratt.

Samma dag var jag också på biblioteket med en kompis, och medans hon letar efter böcker så sitter jag på en pall, och ser förmodligen ut som en riktig surpuppa, för rätt som det är kommer det fram en kille i 25-årsåldern med afrikanskt ursprung, ställer sig precis framför mig, lutar sig mot mitt ansikte, ser mig i ögonen och säger med ett brett leende " Hey girl, smile! " och jag börjar skratta.
Och jag tyckte det kändes befriande på nåt sätt. Jag reagerade spontant utan ett ansträngt fejkskratt och jag tänkte att han har ju rätt, jag har all anledning att vara glad, så varför sitter jag här och ser ut som att jag sålt smöret och tappat pengarna?

Nästa gång jag ser en surpuppa på en pall så ska jag säga samma sak och kanske ge den personen ett gott skratt...eller så får jag en smäll på käften...det visar sig väl, men då har jag iallafall försökt att möta en medmänniska.

Våra älskade husdjur!

2010-01-26T16:59:00.003+01:00

Hahahahahahaha! Skrattar alltid lika mycket när jag ser den här videon. Speciellt den sista vita lurvbollen ser sådär galet desperat ut! Kommer ihåg när jag försökte lära min nymfparakit Pontus att prata. Jag satt som fastnaglad vid buren efter skoldagarna och glodde på honom genom mina blå Dame Edna-brillor och upprepade monotomt " Hej, heeej, heeej ".

Den stackars fågeln hoppade över till den andra pinnen i buren och försökte ignorera den glosögda ungen så gott det gick. Han ville liksom inte göra det jag ville.
Han ville inte lära sig prata, sitta på min hand eller bli handmatad.

Däremot så ville han gärna sjunga sin speciella sång som han alltid gjorde och som avslutades med några kraftiga skrik som skar genom husets alla väggar.
Han ville också gärna sitta på gardinstängerna och bajsa ner mammas gardiner och sitta i hennes hår. Att pontus kände sig hemmastadd och gärna burrade ner sig i mammas 80-talsfrippa var dock inget som hon uppskattade särskilt mycket.

Mitt andra husdjur, landsköldpaddan Hjalmar, kunde jag ju inte lära att prata.
Däremot så ville jag nog att han skulle vara lite mindre hård och reptil än han var, och bäddade därför ner honom i mina gamla docksängkläder och inredde hans provisoriska bananlåda med ett ljusblått My little pony-stall och ett badkar av en gammal glassbutt.

Stackarn! Där låg han förmodligen och undrade vad tusan han befann sig någonstans? Från att ha levt bland grus, växter och stenar i ett terrarium, låg han nu nedbäddad i tyger där Ken och Barbie nuppat aldeles för många gånger. Han fick iallfall efter några veckor sitt terrarium, men då hade han vant sig vid mjukare miljöer, och blev så sur när man satte ner honom i glasmontern att han stod och dunkade skalet i glaset ända tills man lyfte ur honom igen. Sen somnade han sött bredvid mig i min säng.

Skog och hav

2010-01-25T18:30:00.004+01:00

Även om jag verka hata att vara utomhus bland barkbröd och granris, så uppskattar jag ändå att komma ut i friska luften ibland. Idag var en sådan dag. Jag och Erika for iväg till vackra Hovås och strövade omkring i naturen och skymtade till och med två stycken rådjur.

Men även om det var lovely på många sätt och vis, så var det ändå ganska skönt att sätta sig i en varm bil och åka hem...det är fortfarande galet kallt i Göteborg!
Nu är det msykväll framför dumburken som gäller...Vad har du gjort idag?

Gå på bio...hit eller shit?

2010-01-24T18:51:00.002+01:00

Hej på dig! Känner du också att du en sån här kylig vinterdag har lust att gå på bio
och bli hänförd? Jag själv vill se flera filmer just nu:
Snabba cash
Avatar
Till vildingarnas land
Har du hört ryktet om Morgans?

Men jag KLARAR det nästintill inte! Det är ju ett djävulusiskt smaskande och prasslande överallt. Folk sitter som en hel farm och idisslar i takt!
Jag tror att alla hemmabiosystem har förstört folkvettet. Människorna tror att dom är hemma, dom är för bekväma helt enkelt! Sitter och pratar i telefon, frågar varandra massa grejer under filmen och värst av allt sörplar, snaskar och prasslar! Usch blir vansinnig!

Detta godis borde inte få medtagas till en biosalong:

* ACO-Påse ( det är inte bara påsen som prasslar vidrigt äckligt, utan även alla kolorna har papper, som folk envisas med att sen knöckla ihop, så att både påsen och kolapapperen liksom vecklar upp sig själva lite lagom irriterande långsamt ).

* Lösgodis ( det är ett j-vla bjudande och bytande över huvudet på en, innan folk kan lugna ner sig. Köp snask själva istället för att snåla på er kompis! )

* Chips / ostkroks / popcornpåsar ( säger ju sig självt, eller hur? Pås-prassel och knastrande ).

Det värsta av allt är ändå " snett bakifrån slasket " som min väninna M alltid säger, och jag håller med. Det är alltså när det sitter en människa snett bakom en i salongen och storslaskar på hemkola, klubbor eller nåt annat blött godis...och vi vet inte vad det är som gör att det ljudet blir extra äckligt...det måste ha att göra med akustiken på nåt sätt...att slasket liksom studsar tillbaka som en bumerang eller nåt? Det fullkomligt kliar och killar i kroppen på en när man bjuds på ett ofrivilligt " snett bakifrån slask " och det går inte att koncentrera sig på filmen, eller nåt annat över huvudtaget, det enda man hör är det där malandet!

Håller du med eller är jag galen?

Cherry red lips

2010-01-22T19:07:00.002+01:00

Gokväll i stugan! I morse när jag klövade ner till torget märkte jag att människor tittade på mig. Varför tittar folk på mig? Först började jag fundera igenom vad jag ätit till frukost...kanske hade jag kletat ut äppelmoset på kinden eller hade jag applicerat för mycket rouge på kinderna så jag liknade en clown? Då kom jag på det...det var såklart mina körsbärsröda läppar som var i blickfånget!

Röda läppar säger sig ju dra blickar till sig, varför vet jag inte. Är det för att färgen bryter av? Eller signalerar det något till våra reptilhjärnor? Något hot? Sex? Mat? Eller vad? Hmmmm...känner mig plötsligt som Carrie Bradshaw i SATC när jag sitter här och funderar... men mister snabbt känslan när jag tittar ut över Flatås smutsgula tegelbyggnader istället för Manhattans gnistrande skyskrapor.

Har inte alltid våpet / karriärskvinnan / den elaka / den promiskuösa kvinnan i alla filmer blodrött läppstift ( Förutom Snövit då )? Som hon liksom förföriskt låter sin tunga vispa runt? Varför har det blivit så? Att man i TV använder röda läppar som en slags label på en viss stereotyp kvinna?
Hur tänker du kring det här? Och tycker du det är snyggt?

Friidrott i Rossliden

2010-01-21T16:34:00.004+01:00

Hejsan kära du! Först och främst...nej, det är inte Rosslidens idrottsplats som syns på bilden. Det är inne i Nordstans galleria i Göteborg. Och det andra: Ursäkta mig för att jag inte uppdaterat på länge * piskar några snabba rapp på ryggen med en purjolök *.

Jo det var ju som sagt var stavhopp inne i Nordstans galleria idag. Fascinerat började jag glo på ungdomarna som sprang mot ribban och slungade sig flera meter upp i luften, för att nästintill banka huvudet i någon av takets alla reklamskyltar.
Och när jag som bäst står där och gottar mig över att det inte är jag som till allmän beskådning hoppar in i ribban till allas förnöjelse, mindes jag plötsligt en obehaglig tävling på idrottsarenan Rossliden i Horndal...

Jag gick i sjunde klass och alla klasser från hela högstadiet skulle hoppa häck, kasta kula och hoppa längdhopp en solig dag i maj månad. Det frustades och pustades medans vi alla försökte bräcka våra siffror från föregående år. Förutom pluggets tuffingar förstås som stod och rökte, hade jeansjacka med väst över och stod och flinade föraktfullt på tryggt avstånd.

Plötsligt blev det dags för tidtagning på 25 meter. Jag tog detta på blodigt allvar och pressade varje liten otränad lem i min kropp, vilket resulterade i att jag fick näst bäst tid av alla tjejer i klassen. Nöjd över detta, strosade jag iväg, tog mitt astmasug ytterligare en gång och trodde att det hela var över och att jag kunde få åka hem och stoltsera vid middagsbordet....det kunde man ju glömma...

Tydligen så skulle dom fyra snabbaste från varje klass ( från 7 a, b, c upp till 9 a, b och c ) mötas i nån slags kapplöpning i slutet av dagen. Jag blev totalt kallsvettig, det här hade jag inte räknat med. Tävlingen närmade sig och gympaläraren förkunnade att vi blev indelade efter a, b och c. Dvs mitt lag bestod alltså av 7a, 8 a och 9 a. Toppen! Inte nog med att ens egen årskull skulle titta på en när man flåsade sig runt banan, hela högstadiet skulle göra det!

Startskottet gick och niorna började. Mitt lag hade ledningen och när åttorna tog över stafettpinnen ledde vi fortfarande. Vi sjuor skulle springa sist runt de 400 metrarna och jag skulle springa den allra allra sista biten. Fan vad smart, sätt den överviktiga astmatikern på den absolut viktigaste etappen, klockrent!

Tvåhundrafemtio hormonstinna ungdomar stod nu och gastade för full hals på läktaren
- A, A, AAAAAAA!!!! - KOM IGEN BEEEEEE KOM IGEN * KLAPP KLAPP *...Ja du förstår stämningen. Det kan ju lätt bli lite hetsigt vid såna där tillställningar. Jag tar emot pinnjäveln av J och går fullt ut redan från början. Efter 10 meter har jag mjölksyra i benen och ingen luft kvar i lungorna...efter 20 meter känns det som att jag sprungit in i en vägg och andas genom ett sugrör...efter 40 meter är jag så slut att jag bara joggar...och självklart så blir jag då omsprungen och B vinner.

Jag minns att jag bara ville lägga mig ned i gräset och tjuta som en stucken gris.
" Varför skulle jag springa den där skiten? " Jag var ju bara bra på korta sträckor och när det liksom inte betydde nånting. Nu stod jag där hostandes som en 85-årig storrökare och skämdes, medans mina lagkamrater kastade ilskna blickar på mig. Speciellt J. Fy, jag har aldrig träffat på en sån dålig förlorare någonsin. Han var en sån kille som utan att tveka kunde smasha iväg en läderboll rätt i fejjan på nån i publiken när denna fnissade till vid ett misstag. Nu stod han och glodde på mig som en ilsken noshörning. Det var inte " Om blickar kunde döda " men iallfall tillräckligt hårda blickar för att dom skulle fixa blåmärken på självkänslan...usch!

Så nu håller jag mig undan ifrån friidrott, men tittar gärna på det på TV med en öl i näven. Vilket är ditt värsta / bästa friidrottsminne?

Grön av avund!

2010-01-18T19:46:00.002+01:00

Vill bara ha...

Who´s that girl?

2010-01-16T17:33:00.004+01:00

Åh vad jag älskade såna där " Min vänner böcker " som man skulle fylla i. Vilken mat man gillade, vad man skulle bli när man blev stor, vem man var kär i och så vidare...
Hittade dom här frågorna på Verras blogg och tänkte att jag skulle låtsats att jag är på kalas, har tårta runt hela munnen och fyller i mina svar i en kompisbok :)

VAD GJORDE DU FÖR 10ÅR SEDAN?
Jag bodde i Avesta och praktiserade som Dramalärare på mitt gamla gymnasium. Jobbade även på Biograf Myntet och var ute och festade med vänner och sökte en musikalutbildning, som jag sen påbörjade under hösten.

VAD GJORDE DU FÖR 1ÅR SEDAN?
Hmmm för ett år sedan så bodde jag där jag bor nu, dvs i Högsbo i Göteborg. Med min fina Cliff. Och jag gjorde praktik på två produktionsbolag eftersom jag gick en radioutbildning. Arbetade också med mitt examensarbete - Dokumentären " Tänk om ".

FEM SNACKS DU GILLAR
Sour & onionchips
Ben och Jerryglass
Såna där baconchips som finns på biograferna
Likörkonfekter
Jordnötsringar

FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN PÅ UTANTILL
Du är den ende
Can´t take my eyes of you
You don´t own me
There are worse things I could do
I´ts a heartache

FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MILJONÄR
Betala av mina lån
Gifta mig med godisen Cliff
Bjuda vänner o familj på en hejdundrans fest
Köpa en lägenhet
Skänka bort till välgörenhet

FEM DÅLIGA VANOR
Otålig som fan
Sover för länge
Röker / snusar när jag är onykter
Mular in godis i truten utan att njuta av det
Äh kommer inte på fler...

FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA
Sjunga och dansa
Umgås med vänner / familj / sambo
Dregla över hus på internet
Spela Betapet
Bjuda på middag

FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I ELLER KÖPA
Basker
Snowjoggings
Gigantisk pälskappa
Sparkdräkt
Trasiga jeans

FAVORIT LEKSAKER
Redigeringsprogram
Datorn
PS2

ET på torget

2010-01-15T19:00:00.003+01:00

Idag när jag var nere på Frölunda Torg så mötte jag en kvinna som var så solbränd så att hennes hud såg ut att vara gjord av läder. Runt ögonen var hon vitrosa och runt läpparna likaså. Förmodligen hade hon gassat i ett solarium innan hon drog iväg till sydligare breddgrader och stekte sig under solen. Men hon var också djävulusiskt rynkig, vilket tyder på att det inte var första gången det grillades...

Jag själv får panik i solarium. Svettigt, trångt och så vet man att nån alltid sitter utanför båset och väntar på sin tur. Och lukten som uppstår när huden steks på det viset ska vi inte ens gå in på...Bränd hud blandad med rengöringsmedel, blä!

I och försig så har jag solat solarium några gånger. Mamma hade ett stort schabrak under 80-talet där jag pressade några gånger, men det har aldrig riktigt varit min grej liksom. Där låg man på ett varmt stickat överkast med solariet över sig och kände sig som en alien i en tidskapsel eller nåt. Hellre blek om nosen än att se ut som ET i fejjan.

Solar du i solarium?

Bland barkbröd och kåsor

2010-01-14T12:38:00.004+01:00

Fortfarande lika kallt ute, brrrrr...tur att det finns element och plädar, eller hur?
Efterssom jag redan har varit inne på fenomenet skolutflykter så är det ju lika bra att fortsätta...för jag har varit på många i mina dar...hå hå hå * skrattar som en gammtacka i en gungstol *.

På min skola så hade vi nämligen ett utbyte med en folkhögskola som hade en friluftslinje. Vi tyckte alla att det var lite konstigt att folk ens ville gå en sådan utbildning. Läskigt att vara klädd i yllesockor, ärvda manchesterbyxor och norgekofta jämt och ständigt...och med tovigt ovårdat hår på det, som grädde på moset...iallafall så tyckte vår lärarinna att det var toppen på alla sätt och vis. Och vår som vinter så var vi ute på nya " äventyr " med dessa studenter.

Det kunde handla om att vi skulle lära oss att göra upp eld, se skillnad mellan olika svampar och sova över i skogen. Just det sistnämnda tyckte jag var läskigt...inte nog med att det var kallt att sova i ett öppet vindskydd av trä i april månad, utan jag minns också att jag tyckte det var obehagligt att ligga ihopklämd med resten av sin klass på en liten yta...alla med sina olika kroppsljud och lukter.

Speciellt snuskigt tyckte jag det var med sovsäckarna...dessa stinkande korvar av tyg som låg inklämda i en glansig påse under större delen av året ihoppressade bland annat bråte på vinden, och rätt som det var skulle dom vecklas ut med hela sin odör av några snoriga ungar i vildmarken.

Vi lärde oss också många konstiga " hitte-på-sånger " som ofta skulle sjungas framför en brasa när vi åt vårat barkbröd som vi hade knådat ihop knapphändigt.
Dom där sångerna innehöll ord som inte existerade i verkligheten och ofta så följde det med olika handrörelser med blandade klapp och utrop med varierande intensitet.
Än idag sitter dom där sångerna som berg inne i mig. Läskigt.

En av alla dom där " äventyren " förelades till urskogen i Bondarvet, och denna gång skulle vi inte bara sova över, utan vi skulle också bygga vårt eget härbärge för natten. Det blev en 7 meter lång koja av granris.

Nu var det ju också så att jag inte var ett speciellt klyftigt barn så jag låg snällt kvar och sov i kojan under hela natten, medans resten av mina klasskompisar flydde ut i naturen och la sig på en mjuk plätt av mossa eller liknande....
På morgonen vaknade jag av att jag och hela min snuskiga sovsäck var överrösta av barr. Den vidriga kojan hade " mjällat " av sig på mig under natten och där låg jag som den stackars lilla runda mattan som alltid ligger under julgranen...helt klädd i stickigt barr...härligt med utflyker, eller hur?

Kyligt värre

2010-01-11T14:46:00.006+01:00

Brrrrrr vad kallt det är alltså. Man hinner ju knappt sticka ut nosen genom dörren förrän det känns som den ska falla av. Ändå kan jag tycka att det är gött på något sätt. Hellre asmycket snö och snorkallt än blask och mes-vinter! Antingen så är jag fruktansvärt ambivalent eller en självplågare..." Oh vad härligt att komma från torget med 4 pappkassar mat i dom grisrosa händerna ( trots att man har vantar ) och så går någon av kassarna sönder, för att man ställde ner den 2 sekunder i snön, så att inte händerna ska falla av pga tyngden och kylan, och all frukt rullar ut och bildar mönster i snön, mmmmm härligt!"

Imorrn ska jag och två fina vänner ut på vinteräventyr med matsäck och kolla till den enas fritidshus. Vi tänkte även åka skridskor...men jag har inga och L ville inte, så det kanske blir pulka istället, vem vet?

Tänk alla friluftsdagar man har varit med om under sina skolår...jösses...där kan man verkligen snacka om något obehagligt...För där fick man ju inte välja. Där kunde man inte sätta sig i en varm bil och säga till kompisarna att nä, nu drar vi hem och tar en irish coffe framför brasan istället ( inte för att jag har en kamin eller så sofistikerad dryck i mitt sortiment, men ni fattar ändå...valmöjligheten liksom )

Där stod man på nån igenfryst sjö med för stora lånade långfärdsskridskor på dom blånade djupfrysta tassarna...sprattlandes som en nyfödd kalv på hal såpa.
Och snörde man skridskorna själv så blev det för löst och ben och fötter hamnade i läge kobent. Snörde en vuxen skridskorna åt en så blev det för hårt vilket resulterade i att dom stackars pinade isklumparna till fötter började värka av köldskador efter bara några minuter.

Och hur hungrig var man inte jämt? Och vad fick man äta när man varit utomhus i en hel svinkall februaridag? Renklämma och en 2 dl:s juice, tack så mycket.
Hur tänkte skolan där? Efter att man pimplat, mätt temperaturen på vattnet under isen, tillverkat ett eget sittunderlag av en plastpåse och lite vasst granris som stack en i arslet, skrivit loggdagbok om dom stackars utmärglade och stelfrusna fåglar man sett...vad skulle vara gott då? Joooo lite iskall juice...brrrrr

Nä, imorrn blir det varm choklad...

Born with a golden voice

2010-01-07T18:08:00.004+01:00

Åhhh jag bara älskar Leonard Cohen! Hans röst är verkligen som smörkola för öronen...örongodis...fanns det förresten inte en skiva som hette typ " Örongodis med..." och så nån artist? Har för mig att päronen hade någon sån vinyl-LP någonstans hemma...sidospår...

Iallafall, så var jag och Cliff och såg Cohen på Scandinavium hösten 2008. Jag hade ju tänkt att gå på Sofiero-konserten, men jag hade inte råd. Och dagen efter när jag läste recensionen " Ni som inte var på Sofiero igår...var ni än var...så var ni på fel plats" så började jag störtgråta och trodde att chansen aldrig mer skulle komma till mig.

Men så bestämde han ju sig för att komma tillbaka ( eftersom hans manager gjort av med hans pengar ).
Och...OMG ( som alla kids säger ) ...bästa konserten jag varit på någonsin! Han började med
" Dance me to the end of love " och jag överdriver inte när jag säger att jag fick gåshud över hela kroppen medans tårarna rann nedför mitt ansikte. Tänk att en artist och musik kan beröra så mycket! Jag fick iallafall dvd:n med Cohens spelning i London utav min käre Cliff igår. Så nu ska jag bädda ner mig i sängen och återuppleva den där magiska aftonen i Oktober i Göteborg.

Vilken är din bästa konsert?

Skräp!

2010-01-07T16:12:00.004+01:00

Hmmm...vet inte om det bara är jag som tycker det här, men källsortering är fan inte det lättaste. När man väl har kravlat sig iväg till sorteringsstationen ( som ligger sjukt långt bort ) med sina 10 illaluktande påsar, så vet man inte vart man ska göra av grejerna! Jag har stenkoll på glas, plast, batterier och kartong. Men, var tusan slänger man porslin och kuvert? Liksom snälla gör det enklare! Och värst av allt...kuverten! Varför i hela friden får man inte kasta kuvert i pappersåtervinningen? Är det pga den pyttelilla remsan av klister? Eller för att det ibland finns ett litet adressfönster i skir plast på dom? Poop också...det slutar alltid med att jag får ta hem massa skräp igen. Grrrr!

Oh ajajajaj buff!

2010-01-06T16:33:00.007+01:00

Usch...idag har jag tamig tusan legat och snarkat bort hela dagen, och då menar jag verkligen hela. Vaknade inatt av att jag hade superont i magen, sådär magsjukeont du vet. Nej, tänkte jag, jag har då verkligen ingen lust att ligga och gasta på ulrik till helgen, så jag kurerade mig med alvedon, åt lite fil och gick och la mig igen.
Och så nu på morgonen samma sak ( kramp kramp visp visp kramp ) i magen.
Vad fan, tänkte jag och började nu bli riktigt orolig att jag åkt på en rejäl vinterkräksjuka. Det finns inget som gör mig så ynklig som att kräkas, så jag började tycka riktigt synd om mig själv. Och vad gör jag när jag tycker synd om mig själv? Jo, jag ringer till min bättre hälft Cliff ( som e på jobbet ) och gnölar och gnäller i telefonen, och så även i morse:

Jag: Cliff...hulk...hulk...jag har så ooont i magen!

Cliff: Nämen! Stackars liten, det var inte bra... ( orolig )

Jag: Nä, snyft snyft, jag vet...

Cliff: Vad är det då då?

Jag: Jag veeeet..hulk..i..i..i..nte men det känns som att jag ska spyyyy...snyft

Cliff: Usch då! Vad ska vi göra åt det då?

Jag: ( snorig unge som kräver serietidningar och glass pga lite hosta )
Ja....hulk...hulk...jag vi..ii..ll ha...snyft...en present när du kommer hem...

Cliff: Jaha...vad ska det vara för present då? ( konfunderad )

Jag: Nån..n.nn.ting...

Cliff: Okej, jag ska se vad jag kan hitta på... (löser problemet )

Jag: ( Nu helt plötsligt inte lika ont i magen ) Tack! Vad gullig du är, älskar dig, ses sen, pöss!!

Tog sen en alvedon och värken gick över. Undrar vad jag får i present?

I löve you Stevie B!

2010-01-05T13:52:00.004+01:00

Ojojojoj, som min moster också skrev häromdagen...man kan verkligen sitta hur länge som helst på Youtube och grotta ned sig i minnen. Musik...det för oss tillbaka i tiden. När jag hör den här låten " Because I love you " så dras jag obarmhärtigt tillbaka till mina föräldrars bruna skinnsoffa...där låg jag 13 år gammal, fastkletad med min bara rygg i den svettiga soffan en solig dag och bölade som en ko. Han visste, den där Stevie B, exakt hur jag kände...hur det värkte i hjärtat för att man var så kär...och det var jag ( det känns som att det var i princip det enda jag var under hela högstadiet...olyckligt kär ).

I allfall så hade jag dagarna innan jag hejdlöst kastade mig ner i kolossen av skinn, skrivit ett kärleksbrev till min utvalde. Han gick i nian, spelade hockey, hade klarblå ögon och såg ut som en filmstjärna och jag hade varit kär i honom i snart två terminer. Och nu skulle han sluta nian och slitas ifrån mig, till en annan skola. Till den stora och skrämmande Domarhagsskolan inne i sta´n.

Jag tog chansen.Och här hölls det inte tillbaka på något vis...nej rätt och slätt så skrev jag att jag älskade honom och undertecknade det blommönstade pappersarket med mitt namn och klass och släppte ned det i hans skåp.

Ajajajaj...det mottogs ju inte direkt med öppna armar...snarare med en frostig blick från hans sida och många pinsamma möten i skolkorridorerna innan han fick nog av mina ledsna hundögon som följde varje litet steg han tog, och helt sonika bad mina vänner att hälsa mig att jag kunde dra åt...ja, du förstår...så där låg jag då med brustet hjärta, svettig rygg och Stevie B som sällskap...och jag minns att jag tyckte det hjälpte lite iallfall.

Jag har ju alltid varit lite dramatiskt lagd ( om man nu kan kalla det för dramatik när man krälar runt på golvet under roliga timmen och improviserar fram en pjäs under 40 minuter...eller man tvingar hela släkten att hylla, hurra och applådera en när man för sjuttonde gången samma dag kör playback till Carola och jag Teigen-medleyt i vardagsrummet )
Iallfall, jag var lite dramatiskt lagd...så jag stod ofta framför badrumsspegeln, satte på nån av alla smöriga ballader som fanns på mammas Mr Music-kassetter och tvingade fram tårar till dom hjärtskärande kärlekstexterna, samtidigt som jag stod och tittade på mig själv i spegeln och tyckte synd om mig själv...Håhåjaja. Har du nåt speciellt minne till någon låt?

To party or not party...that is the question

2010-01-03T12:54:00.004+01:00

Jag får ofta frågan vart man ska gå någonstans när man ska ut på galej här i Göteborg...och den trista sanningen är att jag inte vet, för jag går i princip aldrig ut. Det händer nån gång då och då när jag får besök av vänner från bruksorter där det finns 2-3 uteställen att välja på. Eller när Cliffs kompis T har kalas...annars så är det stiltje på den fronten. Jag föredrar fester hemma, med gott sällskap och gott att äta och dricka...och så kanske lite sällskapsspel på det.
" Blä vad tråkig du är! " Tänker du nu...men då kan jag tala om för dig att det faktiskt inte är mitt fel att jag blivit en sån tråkbobba...för jag har faktiskt blivit rejält skrämd av utelivet...eller ja...utelivet och utelivet...men disco iallfall...

Jag var 11 år och Fors skola hade anordnat ännu ett mellanstadiedisco. Alla var såklart nervösa för hur det skulle gå:
Skulle sjuorna ( som ju faktiskt hade fått börja högstadiet i Horndal och borde hålla sig borta från vår skola )komma och " förstöra " festligheterna genom att hänga utanför på stentrappen och röka?
Vilka skulle vinna buggtävlingen?
Skulle sliskisarna och knäppkorvarna räcka kvällen ut denna gången?
Vem skulle bli ihop med vem?
Skulle man bli uppbjuden på en tryckare överhuvudtaget?
Skulle klassföräldrarna knäppa kort när vi stod där i gympasalen och tafatt höll om varandra och vaggade fram och tillbaka i takt till Toy soldier i tryggt förvar av mörkret?

Ja, det var ju många farhågor som du märker..och oftast så tog det lång tid innan nån vågade sig upp på golvet för en svettig treminuterskram. Killarna brukade mestandels klättra upp på bollskåpet och osäkert kasta elaka och osäkra kommentarer hit och dit, eller så stod dom och snaskade i sig korv efter korv nere i matsalen för den ihopsparade veckopengen. Så vi tjejer fick ju ofta dansa med varandra...men man kunde iallfall lita på att bli uppbjuden av A. Han var alltid utrustad med en svart, digital klocka på armen som fungerade som en " tjejletare " Klockan började pipa när den såg en intressant dansaspirant och A stegade fram till flickan i fråga likt en robot och klockan sa " S-K-A V-I D-A-N-S-A?" Och klockan var inte kräsen.
På något sätt kändes det skönt att veta att digitalklockan iallfall uppskattade ens nyinköpta kinaskor och lilarosa snobbenjacka, inköpt på Fors klädaffär " Utbudet "... Det fanns inte så mycket till utbud där, men Fors var inte heller så stort.

Den här kvällen som jag ska berätta om var speciell på många vis...jag hade krusat håret och tuperat upp luggen med gröna och orangefärgade stylingprodukter, som jag fått tillsammans med en rosa neccessär med texten " A non smoking generation " utav min kusin julen innan. Jag var alltså väldigt redo för discot rent fysiskt...men mentalt så var jag ett nervvrak...jag var ohyggligt kär, och dessutom olyckligt kär i M som gick i min paralellklass. Jag hade aldrig inbillat mig att han ens skulle se åt mitt håll, så poppis som han var...med stålbågade brillor och snötvättade jeans med skinnflikar i sidorna. Discot började...
Efter ett antal chokladbollar i min illamående mage så satt jag då där likt en panelhöna på träbänkarna, som stod uppradade längs väggarna...och där satt vi flickor, nervöst och tryckte oss mot ribbstolarna och pillade på nått rep i väntan på att bli uppbjudna...för det kunde man ju inte göra själv...och klockan gick och gick och det började luta mot sista dansen ( nuvarande 5 i 3-ragget ) och så kom han då...nej inte M, men hans budbärare...och ställde sig framför mig och frågade om M fick chans på mig. Totalt chockad och överlycklig svarade jag ja. Nu var lyckan gjord, jag kunde knappt tro mina öron! Att han redan hade varit tillsammans med dom 5 övriga tjejerna i min klass och förmodligen bara " betade " av mig, var inget jag tänkte på då. Nu var det ju han och jag! Och när jag kom hem så skulle jag ta fram mitt allra finaste brevpapper i rosa som luktade vanilj och skriva ett kärleksbrev till honom...ack så jag bedrog mig...jag såg inte röken av honom under hela kvällen...nu så här i efterhand så inser jag ju att han höll sig undan från mig... Inte blev jag uppbjuden inte...inte blev jag bjuden på en knäppkorv med läsk av min kille inte...nej och så förblev det...han höll sig undan från mig i tre plågsamma skoldagar efter den kvällen och sen kom nådastöten... budet kom igen och meddelade mig att M gjort slut och blivit ihop med nån annan...ja nu kanske du förstår varför jag hellre stannar hemma?

Min vapendragare!

2009-12-29T19:43:00.004+01:00

Hej på dig!
Satt och tittade på Tjorven och Mysak idag på tv:n, helt underbart alltså. Alla Astrid Lindgrens böcker som filmatiserats är ju fantastiska. Kommer du ihåg några hyss från din barndom? Inte sådär på rak arm?....nähä...men då kan ju jag berätta lite om vad jag och min vapendragare P hade för oss under det tidiga 80-talet i Fors.
Självklart så minns man ju inte allt helt själv, men eftersom man har föräldrar som älskar att påminna en om allt hemskt man gjort så glömms ju detta liksom aldrig bort.

1.För det första så hatade jag och P att städa efter våra lekstunder, så vi brukade skyffla in alla leksaker under sängarna, eller trycka ihop allt till ett fruktansvärt ostadigt torn av plast och tyg i hörnet av lekrummet. Detta var ju såklart inte poppis bland dom vuxna och man fick göra om igen...inte för att jag fattar nu idag varför det var så jobbigt att städa...jag hade ju en megastor utdragbar leksakslåda under sängen som vi kunde ha skyfflat ner allt i, och då hade det inte blivit några sura miner. Iallfall så har vi fått berättat för oss, P och jag, att ibland ringde vi till varandra och grinade i telefonen för att våra föräldrar var så taskiga och sa åt oss att städa våra rum...många telefonsamtal blev det.

2.En annan gång tyckte jag och P att vi skulle måla vårt hus...det såg lite trist ut tyckte vi, så vi satte igång att slafsa på färg på väggen utmed grusgången...döm om vår förvåning när pappa inte blev glad över att ha lervatten på hela husväggen...nähä...otacksamma människa...då var det väl bara att klösa bort lerklumparna igen då...

3.En gång blev vi också utkastade från en klädaffär... jag, P och våra mammor eftersom jag och P kutade omkring inne i butiken och gapade och härjade och klängde omkring i skyltfönstret som apor med kladdiga tassar mot glasrutan. Droppen blev nog när vi gömde oss inne i klädsnurrorna och slet och drog i dom dyrbara blusarna...nähäa...trist ställe tyckte vi och masade oss in i bilen.

För övrigt kan jag ju berätta att när vi hade uppfört oss riktigt illa så fick hennes mamma ta sig ett snack med mig och min mamma med henne...annars bet det inte på oss...vilka djävulsungar va?

Glitter & Glamour

2009-12-28T15:12:00.002+01:00

Snart är det dags att skåla in det nya året, iförd en liten festblåsa och bland glada vänners lag lovar vi oss själva att bli bättre människor på olika vis. Jag lovar mig själv saker varje år, som jag givetvis näst intill aldrig klarar att hålla.
Men ett av mina löften har jag iallfall hållit. Jag snusar inte längre, om man bortser från en enstaka prilla på en fest, men annars är det finito! Jag slutade med dom dumheterna när jag såg att jag knappt hade nåt tandkött kvar på höger sida under läppen. Det såg väldigt läskigt ut kan jag säga...som en lite ettrig yorkshireterrier när dom är på sitt grinigaste humör och blottar sina spetsiga gaddar med för höga tandhalsar...så såg min mun ut...inte vackert, eller hur! Inför 2010 så är mitt nya löfte att jag ska ta hand om mig själv bättre, jag tycker att jag blir bättre på det år för år. Jag piskar inte mig själv lika hårt längre när jag brister. För det gör vi ju alla, eller hur? Och det är ju dumt att vara tjaskig mot sig själv när så många andra är det, eller hur?
Denna nyårsafton kommer jag att spendera med min teatergrupp och knytkalas, det tror jag blir riktigt skoj! Vad ska du göra?

Leka med mat!

2009-12-26T23:05:00.003+01:00

Eller njae mat och mat kanske det inte är...jag syftar på chokladpraliner. Det blir ju lätt många sådana under julen, likörfyllda, nötfyllda och lite ångestfyllda...när man tänker på hur många man har mulat i sig. Den här julen känns det som att det är mjölkchoklad som rinner i mina vener snarare än blod...uuäk!

Iallfall så tänkte jag tillbaka på min barndom när jag idag före frukosten håglöst tryckte in ischoklad i gapet...jag lekte mycket med en tjej vars pappa arbetade som arkitekt och därför hade många affärsbekanta och som reste världen över. Vid varje jul så fick han mängder av choklad från olika människor. Så många kartonger med tjusigt snask paketerat i färgglada kartonger...väldigt många kartonger. Så många att mamman och pappan i familjen bara trött tittade på oss ungar som stod och blängde på kartongerna med snålvattnet hängandes ner från mungiporna och sa " Ät så mycket ni vill " Som du förstår så var ju detta varje barns dröm...att obehindrat få sluka chokladpraliner när man var på besök hos den här familjen...i veckor efter jul...jag minns att jag spenderade mycket tid i det huset...iallafall så kom jag och kompisen på att förutom att äta chokladen så kunde vi även leka med den. Vi kom nämligen underfund med att pralinerna, med tanke på sina utseenden och storlek passade utmärkt som rekvisita i dockhuset, speciellt hos familjen:
Barbie / Cindy / billig plastdocka från konsum utan namn- med så mjuk plast att man kunde böja benen i 360 grader -och vars lilla hatt man inte kunde lyfta på för därunder så hade tillverkarna lämnat en kal fläck på huvudet för att dra ner på produktionskostnaderna...hmm, bara en liten parantes...dockorna kunde nu spisa " tårta " på små rosa plastfat och därefter så källsorterades dom direkt ner i våra små munnar med läppstift av renaste nougat. Det var tider det!

Och därmed basta!

2009-12-26T11:27:00.002+01:00

Igår var det dags...att elda på bastun och svettas i grupp med en kall öl i näven, inget björkris hade vi, men däremot en hink med vatten och tillhörande skopa som vi ibland använde för att höja graderna ytterligare. Men ett förråd av 50 och 60 talsplattor i bakgrunden, och pappa som berättade små anekdoter om de forna artisterna, var livet riktigt gött. Dock så kunde jag inte komma ifrån ett av mina bastuminnen, ett pinsamt sådant...jag kunde väl tänkas vara tre år fyllda, och mamma och jag skulle bada bastu i Horndal badhus.
Inne i bastun var det bara jag och mamma och en gammal tant utan handduk virad runt sin kropp. Jag lallade omkring därinne, lite rastlös... var tanken liksom bara att man skulle sitta därinne i värmen på en träbänk? Nej, det ville jag inte vara med om. Så resolut greppade jag tag i min skåpnyckel som jag hade i ett gummiband runt fotleden. Äntligen något fysiskt att leka med! Men vad skulle jag göra med en varm nyckel i ett rött band? Plötsligt fick jag syn på ett ställe där jag iallafall kunde hänga upp nyckeln när jag nu tröttnat på den och inte ville bränna fotleden...på den där röda pluppen på tanten som vilade med ögonen slutna...perfekt! Min lilla barnkropp studsade fram till pluppen och hängde upp nyckeln, och till min förvåning så verkade också tanten bli förvånad över att jag hängt upp min nyckel på hennes...ja just det...bröstvårta! Ja iallafall så skrattade hon gott, även om hon blev lite chockad.

Bortskämd som tusan

2009-12-24T17:56:00.003+01:00

Mmmmm är hemma i Dalarna...äter god mat, är ute i den härliga naturen, går med hundarna och träffar släkt och vänner...bara njuter och blir bortskämd som fan. Kommer ihåg när jag var yngre...fy vad otacksam jag var, kommer ihåg att jag grinade illa framför min mamma om det stod fisk på matbordet när jag kom hem, eller när hon eller pappa inte ville komma och hämta mig på stan med bil klockan två på natten en fredag, utan klockan ett istället...hur sur man blev...shit jag skulle varit glad över att dom hämtade mig alls och att det stod hemlagad mat på bordet jämt!
Man får ju lite andra perspektiv på saker och ting när man blir vuxen.
Man vet vad det kostar att handla mat, hur lång tid det tar att städa ett helt boende och vilka uppoffringar vuxna gör, så jag är oändligt tacksam för att jag har det så gott, för min fina familj, för mina fina vänner, för min Cliff och för att jag alltid är mätt och varm. Nu tror jag att jag ska övertala pappa att elda på i bastun! God Jul alla!

Ps. Bilden föreställer Bellie som letar efter lämpligt ställe att bajsa på.

Finally julstämning!

2009-12-21T18:46:00.003+01:00

Åhhh vad gött, det riktigt öser ner snö över hela Göteborg. Min inre snögubbe jublar och sörplar glatt i sig lite glögg!
Var inne i stan idag och drack varm choklad med Erika och sen kollade jag lite i skyltfönster innan jag susade iväg till Backaplan och inhandlade ett par stövlar och en mössa och två par vantar....myyyys!

Bullfest! Bullfest! Hela dan...

2009-12-20T14:01:00.003+01:00

Mmmmmums, finns det något som luktar godare än nybakta kanelbullar? Nej, jag tänkte väl det. I morse när jag pratade med min mamma i telefonen så berättade hon att hon var på väg att sätta igång med ett bullbak, och då började det suga i min bulltarm, men så började jag tänka på mitt nystädade kök och mina rena händer som snart skulle bli indränkta i deg...och då falnade modet...men tack och lov så peppade mamma mig till att kavla upp ärmarna och sätta igång, och tur var väl det, för annars hade jag nu inte haft 4 plåtar nygräddat bjudfika!

För det är väl härligt, eller hur? Att bli bjuden på hembakt...det tycker iallafall dom flesta...så länge inte bulldegen har blivit avtorkad med en disktrasa efter att den tappats på golvet...eller blivit knådad av barntassar som precis klöst ur en nagel ur en legobit...för det kan ju faktiskt hända, eller hur? Att man inte äter helt rena bullar. Men det man inte vet, det lider man inte ont av...eller?
Jag har en vän som vägrar äta bakverk som små barn har knådat ihop. Det spelar ingen roll om det är Lucia på förskolan, och dom små liven har skapat fantasifigurer av pepparkaksdegen, eller en hel skolklass står och fryser utanför mataffären med hembakta sockerkakor för att skramla in pengar till klassresan, det är ett bestämt nej. Och jag som arbetat inom barnomsorgen är nog manad till att hålla med...hur många små fingrar har man inte sett som åkt upp i en liten näsborre strax innan dom fortsatt med att spritsa kakorna? Och hur många gånger har man inte tjatat om att dom ska tvätta händerna, men likväl så ligger det ett hårstrå i fredagskladdkakan som kommer ut ur ugnen? Men...samtidigt...vem vet vad för läskiga ämnen som slängs i köpebakverken nuförtiden? Det är förmodligen ännu värre!
Nej, förmodligen så kommer jag, när jag får egna barn, vara härdad och glatt äta svettiga och kladdiga små godisar som legat i mitt barns hand,eftersom han/hon är så snäll och delar med sig, eller stolt som en tupp bjuda runt hela bekantskapskretsen på mitt barns brända småkakor, som jag vet har fått i sig både ett och annat...jag tror till och med att jag kommer att bli en sån förälder som skyfflar i sig resterna från sina barns tallrikar ute på restaurang... Lite skit rensar magen...eller vad säger man?

Mannie, mannie, mannie!

2009-12-19T16:23:00.002+01:00

Igår var jag och två vänner på Pusterviksteatern och såg föreställningen Mannie, mannie, mannie! En historia som handlar om en ung mans väg till frigörelse, försoning och att passa in i en mall. Men som vanligt så är det ju så att man tolkar innehållet i pjäser utefter vad man själv har i bagaget. Jag tyckte om föreställningen. Speciellt så gillade jag John Pekkaris gestaltning av broderna Zeke, som aldrig blev en stereotyp förortskille, utan var fylld med vilja, lust, humor och allvar. Tummen upp!
Den spelas ikväll också på Pustervik, så har du inte sett den, gå dit tycker jag.
Här nedan ligger en länk till teatern och en recension från GP.

http://www.pustervik.goteborg.se/

http://www.gp.se/kulturnoje/scenkonst/1.274521-pusterviksteatern-mannie-mannie-mannie

Ohhh det härliga sambolivet!

2009-12-17T21:29:00.000+01:00

Christmas is for everyone

2009-12-15T23:48:00.002+01:00

Mmmmmm får man inte julstämning av denna härliga smällkaramell, ja då bor man förmodligen i tomteland och äter pastiller och öppnar paket hela dagarna!

I mitt eget blåååå Hawai...

2009-12-15T12:39:00.006+01:00

Plask, skratt, vattenrutchkana...Ohhh ljuva minnen från barndomens badhus...eller?
Det ser ju alltid så härligt ut på bilderna, eller vad säger du? Glada föräldrar, knubbiga bebisar, mängder med flytleksaker och gnistrande grönblått vatten och torrbastu...ett stråk av lycka i vattenmiljö! Tjae, jag vet inte...jag hade glömt
( eller kanske förträngt ) många av mina badhusminnen, upptäckte jag, när jag och min vän P kom in på ämnet över ett timslångt telefonsamtal.
Hon påminde mig om den röda visselpipan...den där lilla symbolen av makt i röd plast som hängde runt badvakternas feta halsar, kommer du ihåg? Aldrig fick man göra något kul...åka tåg i vattenrutchkanan...ha flytleksaker i mellanpoolen när vågmaskinen var på...ta fart och springa skitfort fram till poolkanten för att kasta sig i vattnet...gå lite för fort för att berätta för sin bästis att man lyckats haffa den coolaste flytleksaken...nej hela tiden ljöd visselpipan bland kaklet och vi fick stanna upp...tänka till och genast sluta upp med det vi höll på med. Men det fanns såklart ljuspunkter också, inte bara tillrättavisanden och elaka ögon från badvakterna...fikastunderna! För mig var det favoritinslaget på hela trippen till Sala badhus! Inte ens dom små flaskorna ( som man tjatade åt sig ) med kombinerat schampo / balsam / duschcreme i stinkande kamomill var bättre än att få frossa i mariekex, kladdiga kanelbullar och blandsaft...min runda lilla kropp med valphull sög åt sig sockret med stor aptit och såg alltid raskt fram emot nästa fikapaus...det enda som var lite tråkigt med fikapauserna var att efter man tryckt i sig alla smulor ur tupperwareburkarna, och det inte längre fanns något kvar att äta, så var man tvungen att vänta i minst 30 minuter innan man fick kasta sig ned i vågorna igen, annars kunde man få kramp...trodde man iallafall då...på 80-talet...så då fick man snällt sitta och vänta i en halvtimme.
Ett av mina starkaste minnen från Sala badhus var när jag, mamma, brorsan och familjen Carlsson hade åkt gemensamt till sala för att läska oss en hel dag i vårt inbillade Hawai, bland yukkapalmer och urtvättade frottéhanddukar med skrikiga motiv i neon...vågmaskinen hade slagits av och det var nu fritt fram för alla snoriga ungar att sätta fart upp mot bassängkanterna för att nappa åt sig flytleksakerna...jag och äldsta grannpojken kastade oss truimferande över den mjuka, stockliknande flytpinnen, som jag inte vet vad den kallades för bland oss barn, men som iallafall var en av dom populäraste leksakerna. Glatt hoppade vi upp på stocken
( eller jag kravlade väl antar jag ) och satte igång med att fäkta med våra små armar i vattnet för att ta oss över till andra sidan av Hawai..dvs...bassängkanten mittemot...plötsligt så lutade vi oss båda för mycket åt samma håll och stockjäveln vispade runt på två sekunder och grannpojkens ena häl flög upp i luften och dängde till mig på näsbenet med ett smack! Blodet började forsa...jag gallskrek och då kom den...signalen från visselpipan
" Ptrtttttuuuuuuut!!!"
Alle man uppå däck, någon har blitt skadad, fly från vattnet, ni överlevande...ett barn blöder näsblod! Poolen blev tom på några nanosekunder och sen var det roliga slut...fettnacken hade återigen vunnit.
För övrigt så var det tydligen inte ovanligt att visselpipan fick jobba på högvarv när det blöddes näsblod, min vän P berättade att hon alltid fick elaka blickar och ett visselpipstjut i örat när hon blödde näsblod i badhuset, vilket hon gjorde ofta eftersom hon älskade att simma nere på botten och hennes näsa inte riktigt pallade trycket... så det var tydligen inte bara jag som hade min nemesis i fettnacken!

Sleapless i Flatås...

2009-12-12T12:29:00.002+01:00

Jaha...tänker du...Helena ligger sömnlös i Flatås för att hon liksom Meg Ryan är lite kärlekskrank kanske, och sitter och tittar ut genom fönstret och suktar efter lite ömhetsbevis...nej, så är inte fallet. Jag lever med en galt! Det känns fan så iallfall när vi ska sova...Snaaaaaaark, snaaaaark kommer det ifrån kroppen bredvid min.

Och jag testar med allt möjligt, jag:
Knuffar på honom
Vänder bort hans ansikte
Nyper honom i vaderna med mina vassa tår
Säger hans namn så att han vaknar till
Lägger mina iskalla tassar på hans varma kaminmage så han hajar till för en sekund

Jaha, tänker du återigen " Varför lägger du dig inte i soffan och sover, om det nu e så jobbigt att han snarkar som en galt, var glad att du har en karl istället otacksamma hagga! " Jo visst skulle jag kunna lägga mig i soffan. Men i grund och botten handlar det om att jag faktiskt vill sova bredvid min man, snusa honom i nacken och ligga sked.Det kanske är en fånig romantisk ouppnåelig dröm jag har tagit till mig efter för många Hugh Grantfilmer, men ändå! Och sen så hoppas man ju hela tiden, att snarket ska ta slut, för det gör ju det stundvis...men precis när man själv börjar slumra in och ser John Blund, eller vem det nu är man ser framför sig när man somnar in, så börjar timmerstockarna dras igen...suck.

Vi har provat med snarkplåster på näsan, och att han inte sover på rygg, men det funkar inte, så nu återstår väl bara en snarkmaskin för miljoner spiekos...
Kan du sova på nätterna?

Brääääk...

2009-12-11T18:53:00.003+01:00

Var på stan med Erika idag och fikade inne på Frank´s på Kungsportsplatsen, och sen bar det av på shoppingrunda. Jag har ju letat efter en varmare kappa/jacka, men jag har sånt problem att hitta en eftersom det är så mycket ull i alla.
Iallafall så hade dom rea på Cubus på jackor, 299 kr kostade dom, så jag shoppade en svart med ull på utsidan( som på bilden ovan ) på öppet köp, så får jag testa att ha den på mig lite hemma, och funkar det inte så får jag lämna tillbaka den, men det vore synd, för den var så söt.

Bad hairday...

2009-12-10T13:37:00.006+01:00

Vilken är den värsta hårbehandling jag fått? Den frågan ställde jag mig själv i morse eftersom jag är på väg till en kapning av barret idag hos en frippa jag aldrig varit hos innan. Jag vet...det var när jag var 11 år och skulle " pentas " hos den lokala frisören, självklart borde jag av inredningen förstått att den frisörsalongen kanske inte var helt up to date...men det var ju billigt och jag var ett barn som inte fick bestämma...suck...jag kommer ihåg att jag tittade i spegeln, och bakom dom där stora blå glasögonen á la dame edna så rann tårarna nedför mina röda, bulliga hamsterkinder...jag såg ut som en kärring i håret! Lockar som mer liknade en gammal tants än såna där härliga volanger av hår som jag hade sett hos dom där tjejerna i okejtidningen...Sabrina och Martika och allt vad dom hette...jag var bedrövad...tills frisörskan tog fram hårfönen och blåste liv i den oformliga mopp som låg på mitt huvud och masserade in handflata efter handflata med citronluktande mousse i mitt huvud...nu blev det något helt annat...genom mina solkiga och tårdränkta glasögon såg jag en ny bild i spegeln...en pudel...jag blev såklart helnöjd!

Äckligt " duktig "

2009-12-09T20:28:00.003+01:00

Egentligen tycker jag inte alls om ordet " duktig " men idag får man nog ändå klassa mina prestationer under den kategorin. Jag har nämligen städat hela lägenheten, och fejjat och donat och fått iväg massa jobbansökningar och pyntat.
Tyvärr så var jag mindre duktig nu här under kvällen när jag skulle spela lite alfapet med mamma på internet, och skvätte ut massa rödvin på vår kritvita
( och nytvättade ) soffa...suck...inte duktig...oduktigt...eller vad säger man?
Såg förresten ett jättehemskt program på Animal Planet idag om en tiger som suttit instängd i en bur i 15 år, där han knappt kunde vända sig om, därefter blev han räddad och fick för första gången gå ut i naturen...den stackars tigern blev helt rädd för gräset, efterssom han var så van vid hårt stängsel under tassarna...människan är grym!

En ugglas utsikt

2009-12-09T00:56:00.002+01:00

"Dance Me To The End Of Love"

Dance me to your beauty with a burning violin
Dance me through the panic 'til I'm gathered safely in
Lift me like an olive branch and be my homeward dove
Dance me to the end of love
Dance me to the end of love
Oh let me see your beauty when the witnesses are gone
Let me feel you moving like they do in Babylon
Show me slowly what I only know the limits of
Dance me to the end of love
Dance me to the end of love

Dance me to the wedding now, dance me on and on
Dance me very tenderly and dance me very long
We're both of us beneath our love, we're both of us above
Dance me to the end of love
Dance me to the end of love

Dance me to the children who are asking to be born
Dance me through the curtains that our kisses have outworn
Raise a tent of shelter now, though every thread is torn
Dance me to the end of love

Dance me to your beauty with a burning violin
Dance me through the panic till I'm gathered safely in
Touch me with your naked hand or touch me with your glove
Dance me to the end of love
Dance me to the end of love
Dance me to the end of love

Av: Leonard Cohen

Äckligaste filmen någonsin!

2009-12-08T15:58:00.005+01:00

Ja jag vet...lite löjligt av mig kanske att tycka att Jurkyrkogården fortfarande är den läskigaste filmen som finns, men jag gör det ändå! Det spelar ingen roll hur många småflickor jag ser, i nattlinne som kryper omkring och glor under lugg och väser illabådande, fortfarande så hävdar jag att den vidrigaste scenen av dom alla är när Zelda vrålar - Raaaachel! och skrockar elakt och inväntar den skräckfyllda lillasystern som ska klöva in i rummet, där hon ligger ( Zelda alltså ) vit, utmärglad med urgröpta ögon, väntandes och crazyskrattar innan hon gör en framfart till kameralinsen och skriar " You´ll never get out of bed again!!! " Huuuuuu!
Men det är inte bara Zelda som är ett snusk i den här filmen. Även Pascow ( Paxcow ) med sin hjärna hängandes ner på axelpartiet placerar sig raskt upp i snuskhetstoppen, blä! Och för att inte tala om lilla "gulliga Gage" som snittar av Buds hälsenor i rasande fart...nä fyyy den här filmen får mig fortfarande att vända mig om i mörkret när jag klövar upp mitt i natten för att kissa...

The day after...

2009-12-08T13:38:00.009+01:00

Hello! Jag och Cliff var ju som sagt var på Hells Jingle Bells igår och det var jättekul! Roliga framträdanden, goa örhängen att sjunga med i och fantastisk mat.
En särskild eloge får också Mattias och Melker av mig som var kanonbra på alla sätt och vis. Ska bli spännande att se detta på TV på julafton. HIhihihi! Tror att jag och Cliff kommer att synas lite...kanske en armbåge eller nåt, för vi satt precis vid kamerorna :) Träffade också på min fadderbebis, och blev jätteglad, trodde inte jag skulle känna igen en kotte där, men tji fick jag. Jag rekommenderar den här showen varmt! http://www.storan.nu

Hells jingle bells!

2009-12-07T17:54:00.004+01:00

Change of plans, det blev varken städning eller dammande i Flatås ikväll. Det blir Hells jingle bells istället, wooohoooo! Rockshow och julmat i kombo, lovely! Julen blir speciell i år, shit vad kul det ska bli!

http://www.storan.nu

En måndag i Flatås

2009-12-07T12:32:00.002+01:00

Sitter med två skinkmackor och en kopp youghurt här framför datorn och funderar på vad jag ska hitta på idag. Jag vet vad jag borde göra...städa! Men blä vad trist liksom. Har redan letat upp 3 stycken jobb som jag ska söka idag, och nu återstår tvätten, dammsugningen, dammningen...ja you name it...tror jag börjar med en kopp kaffe. Vad ska du göra idag?

KP forever

2009-12-06T18:03:00.003+01:00

Ni kommer väl ihåg kamratposten? Eller kommer ihåg och kommer ihåg... den finns ju fortfarande, och har ju funnits i över 100 år...och den var ju trevlig på alla sätt och vis, inte lika längre så fostrande, som den en gång i tiden var till för, men ändå en rekordelig tidning i allas ögon. Men för mig var inte KP bara en trevlig tidning där jag kunde lära mig vad sälens ungar heter, och att alla människor har lika värde, oavsett om man heter Anna och bor i Borås, eller Matahtma och bor i Kuala Lumpur...Nej, jag minns den som en verklig vän, och nu är jag inte ironisk på något sätt, utan jag kan på största allvar påstå att " Kropp & knopp " lärt mig grunderna i sex och samlevnad. Hade jag inte smugit in på Fors Bibliotek under det tidiga 90-talet och smygläst den nervkittlande spalten hade jag förmodligen aldrig fått lära mig hur ett barn blir till, eller inte blir till...det låter ju heltragiskt jag vet, men den upplysning man fick tillgodose sig i skolan var ju långt ifrån exemplarisk...eller hur? Trä på kondomer på innebandyklubbor var väl iochförsig pedagogiskt på nåt sätt, men varför pratade vi aldrig om känslorna kring ämnet och det som snart skulle stå för dörren? Men på biblioteket, där kunde jag i lugn och ro läsa om allt det jag själv funderade på. För med tanke på högstadiets biologiböcker som inte var alltför uppdaterade, var det ju inte konstigt att man trodde att man skulle få syfilis av att pussa en annan människa på munnen, eller hur? Men av KP blev jag lugnad, KP var min riktiga kamrat...

Byta bokmärken

2009-12-04T17:01:00.004+01:00

Har slitit och svettats som en get i uppförsbacke idag för att göra det julmysigt här hemma. Krans på dörren, ljusstakar, silverkulor i fönstrena och några tomtar och änglar här och där. Och då började jag tänka på dom här bokmärkena man hade och bytte med när man var liten, kommer ni ihåg? Bland dom finaste jag hade var änglarna med silverglitter. Dom förvarade jag med stor ömhet i mitt rosa bokmärkesalbum. Tyvärr så blev jag avlurad dom flesta av mina änglar av en äldre kompis jag hade, mot nånting ugly, förmodligen nån bil eller ett lok eller nåt annat tråkigt, som hon övertygade mig om att det var det tjusigaste man kunde ha. Ja, jag vet, jag var en naiv unge...en sån där unge som skvallrade för fröken för att klasskompisarna snattade sockerbitar uppe i lärarrummet och som lipade när jag blev nedknuffad från snökullen och slog svanskotan i isen, trots att jag visste att "har man gett sig in i leken så får man leken tåla" ajajajjajaj arma mig...men trots att jag var en liten och ängslig unge så hade jag iallafall bra smak och förstod så småningom att jag hade gjort ett nerköp när jag bytte bort änglarna...men jag ville så gärna leka med henne...hon var två år äldre, hade långt mörkt hår, kunde sjunga och var populär och där satt hon och lockade med dom fula bokmärkena och fagra ord och löften om vänskap och fortsatta lekstunder i hennes vita flickrum...Nej aldrig mer, säger jag nu, 25 år senare, jag säger som Job i MNK " Sluta läska mig Bengt! " fast hon hette förstås inte Bengt, men ni fattar grejen, eller hur?

Hej! Mitt vinterland....

2009-12-03T01:02:00.004+01:00

Eller...det borde ju vara snö nu, eller hur? Det börjar visserligen komma lite frost, som ni ser på bilden här ovan, men come on! Ge oss snö, och framförallt ge barnen snö! Shit vad kul man hade när man börnade ner för Fornby Klint på sina små slalomskidor ( utan stavar men med en ärvd hockeyhjälm på skallen ) och vrålade för full hals " Se upp i backen, annars får du hål i nacken! "
Och dom där totalt livsfarliga liftarna som fanns, och finns fortfarande antar jag. Pratade med Pelusia om det där, att var det en liten knatte som tappade sin stav eller vante eller nåt i liften, ja då stannade maskineriet upp och alla fick blåhålla i repet tills liften började puttra på igen. Där kan man tala om svedda nävar efterråt!

Och ankarliften...farligast av dom alla ( repliften, ankaret och fyrstolen ) huuuuu...bara ryser när jag tänker på det...paniken som sprider sig i den bävernylonklädda overallen när ens liftkompis börjar trycka sin skida mot ens egen och man börjar vingla alltmer oroväckande, och för att kompensera det hela så trycker man lika mycket tillbaks själv.....hahahahah...kanske du tänker...testa det själv i en fet uppförsbacke i Hundfjället...inte lika lustigt då kan jag säga...Tuffuffe!

Och varm choklad när man kom hem, snorig, trött och med snö innanför kragen och ärmmuddarna....rosiga kinder och nybakta bullar som väntade på en när man placerade sin stjärtlapp eller pulka i garaget och gick in för att värma sig :)

En stilla tröst i ett annars så ordlöst rum

2009-12-02T17:37:00.003+01:00

Regnar gör det alltid
ibland våldsamt. Ibland duggande
nästan omärkligt.
Hemkomna eller hemlösa ruskar vi på oss som våta terrier
Eller försynt, så att ingen märker att vi gråtit.
Men regnar gör det alltid.
Hur högt når gråtpelaren i dig.
Till naveln? Bröstet? Strupen?
Du behöver inte klä av dig och visa.
Vi läser det i varandras ögon
som på gradskivor.
Måste något sägas kan man säga:
Älskade till i morgon torkar dina fingervantar.

Av: Werner Aspenström

Pyssel för dem arbetslösa...

2009-12-02T13:51:00.006+01:00

Detta tillverkade jag igår hemma hos min vän. Ackompanjerat av diverse julmusik var lyckan nästintill total när vi botaniserade bland stämplar, pappersark, tuschpennor, sidenband och klister. Men jag måste erkänna att dom där garntomtarna fan var jobbiga att göra, små tygbitar, mycket lim ( som för övrigt aldrig går bort från fingrarna ) och små små kulor till tomtehuvuden.
Borde jogga ner till källaren och hämta kartongen med övriga tomtar och julkransar och sätta igång att dekorera här hemma. Jag är ju ack så sist här i huset med ljusstakar i fönstret, fy mig! Ska iallfall iväg till ikea imorgon och shoppa mer julpynt. Lila och silver, hade jag tänkt mig.

Sen på eftermiddagen blir det till att dra iväg med Arcadia och inhandla till Klubb Estrad nu på lördag, ska bli jättekul! Och så ska min fina vän Lisa uppträda också!
Lägger en av hennes videos här, så ni får höra på den fantastiska rösten hon har.

" Shut up chicken..."

2009-11-30T09:18:00.003+01:00

Har blivit många tankar bakåt i tiden på sistone, vet inte riktigt varför jag reflekterar över det nu, kanske för att jag är över 30, och nu officiellt betraktas som en gammtacka...då ska man ju enligt regel bli nostalgisk...iallafall så kom jag att tänka på det där uttrycket som man fick höra på min skolgård under 80-talets Fors: " Shut up chicken, påsken är över! " på dalmål såklart :) Det kunde komma lite när som helst, när man sa något som det inte hölls med om, när man sa något fånigt, när man sa något när man inte skulle och när man sa nåt...trevligt värre, ungefär som dagens " Kääääft! " ungefär som att man inte ens bevärdigas med hela frasen
" Håll käften " - Jag orkar liksom inte lägga kraft och energi på dig så därför vrålar jag bara käft utan att ens titta på dig....hahahahahha, ja det var tider det....

Eller vad sägs om dom här fraserna som också haglade friskt i korridorerna bland oskyldiga blöta vantar som hängde på tork på elementen och manickelpåsarna som hängde på krokar, redo att tas ut på rasten ( ingen vågade för övrigt sno nån annans manicklar för det var lika med elektriska stolen ) iallfall, dom här känner du väl igen:

" Hörru! är din farsa glasmästare eller? " = Stöddigt utrop när man råkade stå i vägen någonstans

" Bjuder du på handduk också? " = Detta skulle utan minsta tvivel basuneras ut på stört om man råkade stöta ut lite saliv ur munnen samtidigt som man pratade. Det fanns liksom ingen tanke på diskretion, nej för bövelen, här vrålar vi ut minsta pinsamhet på hela skolgården, gärna med megafon om det hade funnits tillgång till det.

Och sen har vi ju dom här fraserna som kanske inte förekom så ofta, men som ändå kunde sätta guldkant på vardagen ibland:

" Du blundade, hahahahahahahah! " = När man råkat blunda på fotot i skolkatalogen...som om man inte visste det redan liksom...sådär skulle man nu få se ut i ett år framöver, tills det var dags att ta kort igen och man gjorde nån ny tabbe som det minsann inte skulle blundas eller ses igenom fingrarna för

Och till sist så har vi den kära:

" Har julpyntet fastnat eller? " = Om man hade rälstandställning...vilket man hade...

Och att inte förglömma så kom ju den där rungande applåden med skadeglada flin om någon stackare tappade matbrickan i golvet i matsalen...fy fan, bara tanken på att bli utskrattad på det viset fick en ju till att krampaktigt, som om det gällde livet, hålla fast i den oranga plastbrickan med lapskojs...jag trodde för övrigt att folk hade slutat med dom där tokerierna, men nejdå, när jag och Cliff tillsammans med en vän käkade lunch i Stockholm för två veckor sedan så hände det igen, bland vuxna! Det man trodde hade förpassats långt in i en garderob...den rungande applåden och glädjetjuten över att dagens tabbe inte kom från en själv...skrämmade, inte sant?

Så nu blir jag nyfiken...vilka fraser hägrade på din skolgård?

" Fan vad trickfilmat "

2009-11-27T23:06:00.003+01:00

Hahahahahahah! Jag och Cliff kollade på den gamla och härliga filmen Labyrinth häromdagen, för er som inte har sett den så kan jag säga att den handlar om en flicka i övre tonåren som önskar bort sin lillebror till trollen för att hon inte vill sitta barnvakt. Därefter sveper självaste David Bowie in genom sovrumsbalkongen i skepnad av en pärluggla. Han förvandlas raskt till en supersminkad och tuperad trollkung med blå tajts som markerar pungen på ett mycket otäckt sätt. Iallfall så ångrar sig flickan ( Jennifer Connelly...samma ögonbryn då som nu ) och ger sig i kast med att ta sig igenom en labyrint för att få tillbaka lillebroderna Toby. Det roliga med den här filmen, förutom alla underbara figurer ( Hoggle, Ludo mfl ) är ju dem här effekterna, som på den tiden säkerligen var i högsta grad avancerade, men som idag hånas och skrattas åt i jämförelse med Harry Potter och Sagan om ringen-effekterna. Men jag kommer ihåg att inte ens då, när man satt där i den röda plyschsoffan och långsamt snaskade på sin bananaskids och tittade på filmen, fick man bli imponerad och hänförd. Nej, redan då så satt dagens filmfantaster bredvid en i soffan och gnällde " Fy fan vad trickfilmat! "

Jaja, iallfall så kommer jag också ihåg att jag tänkte att sådär som " Sarah " ser ut i drömscenen när hon ätit av den snuskiga persikan, så vill jag se ut på mitt bröllop när jag blir stor. En stor maräng helt enkelt...fast det läskigaste skulle ju vara om Cliff skrudade upp sig som David Bowie....huuuuu

Virrvarr av färger och plast...back to leksakslådan

2009-11-26T09:50:00.002+01:00

Ojojj var in i en leksaksaffär igår för att spana in julklappar till kidsen i jul, blev näst intill chockad....det finns ju hysteriskt mycket saker, vad ska man välja liksom? Det var spel, nallar, dockhus, specialdesignade dockskåp, laptops med Hello Kitty, smurfar ( trodde inte dom såldes som figurer längre ) och mängder med smått och gott i form av plast i olika kulörer med glitter på, hjälp säger jag bara!
Vilken mardröm att jobba där under julen, folk som svettas och trängs, och kräver att få presenterna inslagna med bytesrättkvitton....

Kommer ihåg när jag var liten och ville ha en speciell barbiedocka som jag storögt spanat in i leksaksaffären, såna var dyra redan på den tiden ( 80-talet ) så jag fick en cindydocka istället. Dom såg ut ungefär som barbie men hade större huvud och det fanns inte lika många attiraljer till dom, jag var helnöjd med min cindy, men det visade sig ju vara befängt, det fick jag minsann klart för mig när jag visade upp henne för min kompis ( vars rum var sprängfyllt med barbiebilar, hus, my little ponyslott och en mängd olika dockor och hästar i oilka utstyrslar ) Jag såg ju själv att det var ju inte samma klass på min docka som på hennes. Hennes dockor riktigt luktade dyrt och fint, och min hade plötsligt ett gigantiskt huvud...

Vakna för fasiken!

2009-11-22T14:40:00.000+01:00

Det får fasiken bli en skärpning inom vården när det gäller människor som mår psykiskt dåligt. Tänker på dig Jessica, och hoppas att det här inslaget med min underbara och starka moster Lisa får människor att reagera och agera!
http://tv4play.se/aktualitet/efter_tio?videoId=1.1336481

Kenneths nya hit!

2009-11-21T20:07:00.003+01:00

Videon

Äntligen kära vänner kan vi presentera debutsingeln av och med Kenneth!

" Kenneths nya är som smörkola för öronen "

" En blandning av hypersensuell och melankolisk pop när den är som bäst "

" Jag ger Kenneths debutsingel fem Helikoptrar av fem!! "

Musik, sång och mixning: Cliff Otterberg
Text, sång: Helena Skoglund

Maud Olofsson som konst?

2009-11-20T18:42:00.000+01:00

Denna bild hittade jag på Kungsladugårdsgatan i Göteborg ikväll...på trottoaren alltså. Mauds huvud i rad, 5 stycken. Spännande eller? Man blir ju nyfiken iallafall. Nån som vet varför hon pryder trottoaren i Majorna?