När speldjävulen har tagit sitt strypgrepp...

Igår kväll gottade jag och sambon ner oss i ett av världens mest klassiska brädspel.
Monopol! Men inte med små figurer, färgglada pengar och en opålitlig bank, utan genom x-boxen. Mina djävulshorn växte snabbt fram ur pannbenet och jag skrattade elakt när jag roffade åt mig pengar av mina motspelare.
Den här typen av spel tar verkligen fram mina värsta sidor. Efter bara en halvtimme blev jag bankrutt efter att jag tvingats sälja mina hus och hotell, belånat alla mina gator och inte fått in någon inkomst på flera rundor.
Istället för att bara skratta åt det hela och ta det för vad det verkligen är
- en lek- så blev jag besviken på riktigt.
Eftersom det gick så dåligt för mig så började jag nu innerligt att hoppas att det också skulle skita sig för mina motspelare...det gjorde det ju också efter ett tag, och under tiden så satt jag surmulet och såg på när dom håvade in pengar från Strandvägen och Norrmalmstorg.

Jag har alltid tyckt om att tävla mot andra, att vara bäst på något, och när jag var liten och inte var den övermäktiga så såg jag helt enkelt till att mina motspelare hade sämre förutsättningar än jag själv. När jag spelade ovan nämnda spel med min bästis som inte kunde räkna eller läsa, så gav jag henne för lite pengar tillbaka, eller tog ut överhyra för mina små stugor på Narvavägen.
Annars så hittade jag på egna spel, ritade spelplanen, tillverkade gubbar att gå med och sen hittade jag på nya spelregler efter mina egna behov under spelets gång.

Igår betedde jag mig inte lika illa, men vem vet...inför kvällens spelomgång kanske jag kommer på nåt knep som gör att jag blir ett rikt kapitalistsvin!

Zzzzzzz

Hej kära du! Efter att ha jobbat hysteriskt mycket och haft noll fritid så har jag det nu mycket lugnare...välbehövligt.
Klockan 03.30 har mitt alarm börjat vråla i öronen på mig på morgonen ( läs natten ) och jag måste säga att det ju är fullkomligt vidrigt att kliva upp vid den tiden.
Det är kolmörkt ute, det går inte att äta nåt och de närmaste timmarna så är det bara på ren automatik som kroppen utför sina sysslor - hjärnan ligger hemma och gonar in sig i lavendelkudden och snoozar vidare.
Dessutom så är det ganska deprimerande att se att barerna fortfarande är öppna och folk skrattar i gatlampornas sken och klapprar omkring på kullerstensgatorna i högklackat - själv har man ett par för små joggingskor som stryper blodtillförseln till tårna, ett par säckiga jeansshorts och en oformlig t-shirt med fläckar på som inte gått bort i tvätten. No glamour at all.

Nu kanske du tänker att jag är en mes. En korsettkvinna med svagt handslag,solskygg hud och en stor fallenhet för att svimma - men så är inte fallet. Jag har minsann haft flera arbeten där jag fått " hugga i " lagom till när alla andra går in i sin REM-sömn. På ett av mina arbeten i Stockholm fick jag ta NATTBUSS in till plattan för att sedan hasta iväg till Kungsholmen där arbetet behagade att ligga, och det var inte så skoj alla gånger kan jag säga. Flertalet bilar stannade upp i Stockholmsnatten, vevade ner sina rutor och en röst frågade hest hur mycket jag tog i betalning! Detta trots joggingbrallor, mössa på huvudet och osminkade grisögon med sömnludd pudrat kring påsarna runt globerna.

Jag röstar för sovmorgon åt alla!