Statusuppdatering

Status; Klockan halv två på natten sitter ett sletet penntroll uppkrupen i soffan och bloggar. Håret är tovigt och spretar åt alla de fyra vädersträcken, eftersom trollet tog sig en 3 timmar lång gubblur med nytvättat och oborstat blött hår.

Penntrollet åt chips till middag och icas apelsinläsk som en direkt konsekvens av trollets slirande ute på lokal igår. www.mittandrahem.com

Där fjäskade penntrollet för ägaren och ville börja jobba extra. Ägaren sa åt trollet att skicka in sin cv. Penntrollet känner sig gammal och fnasig och går och lägger sig.

Roses really smells like popooopoo...

Hoj hoj! I morse när jag gav Cliff en pöss på truten så upptäckte jag att han luktade skinkost. Det var ju lite konstigt eftersom han inte ätit nån skinkost,
utan bara sörplat kaffe på morgonen. Hur kunde det bli så?
Kanske kombinationen av gårdagens öl, en cigg på morgonen och en kopp kaffe blir just skinkost? Vad tror du?

Iallafall så började jag tänka på andra lukter, eftersom jag är lite småkänslig mot sånt, framförallt då äckliga sådana och kom då fram till en topp 5 lista på vidriga sammanblandningar;

1. Andedräkten från ett dagisbarn som just ätit mellanmål bestående av kaviarsmörgås och ett glas mjölk.

2. En tant i övre medelåldern som osar Eau de cologne á 49.50 från stormarknad i kombination med en gul blendcigg.

3. Dansgolv ute på krogen där det råder rökförbud. Resultatet blir då; Gammalt intorkat öl i bordsskivor i samröre med människors svett och desperation, samt nån äggmök från en och annan vars mage inte pallar surt rödtjut.

4. Kisset efter ett stadigt hinkande av kaffe. Resultatet blir här mörkgult urin som luktar Kalaspuffar ( känns bara väldigt fel ).

5. Ålderdomshem ( sura kissblöjor, avslaget kaffe, hudavlagringar, mjäll och rotmos ).


Sen finns det ju självklart enskilda lukter som osar vidrigt var och en för sig, till exempel: Surströmming, smörsyra, klor, soprum osv osv...men jag menar att vissa kombinationer av odörer blir extra snuskiga. Har du nån bubblare som kan platsa på listan?

Staropramen, smask!

Såhär glad och mysig är jag efter kycklingwoken och två staropramen och ett glas vin...ja ni ser ju själva...Helnöjd! Och med världens finaste Cliff bredvid sig så kan det ju inte bli bättre!

Shopping

Tjoho!
Har varit och jobbat nu på morgonen, och sen blev det en snabb tur på sta´n.
Hittade två par treggings, dvs leggings med jeansliknande tyg.
Perfekt för människor som vill ha stuprörsjeans men har en kropp som jag, eller bara inte har långa gasell-ben.
Med min runda mage och iprenplatta till arsel i kombination med korta taxben sitter dom som en smäck!

Och när jag hittar nåt bra i byxväg, då köper jag minst ett par till. Tjusigt till höga stövlar och en snygg tunika eller skjortklänning!
Blev en oversize-top också. Hela paketet för 400 spiekos!

Vett o etikett bland gravida

Hejsvejs!
Efter en trevlig helg med fest i glada vänners lag är det nu åter igen arbetsvecka och vardagsbestyr.
Träffade på en kompis för några dagar sen och han berättade att han och hans flickvän väntar barn. Blev väldigt glad för deras skull, men jag hade faktsikt misstänkt det en längre tid. Inte för att jag sett henne med nån antydan till mage eller hört henne kräkas i min närhet, utan av den enkla anledningen att hon inte drack alkohol när dom var bjudna på fest hit för ett tag sen.

Där jag kommer ifrån, så fick man snabbt lära sig att om en kvinna avstår från att dricka på en fest så är hon antingen:

1. Fyllechaffis
2. Gravid
3. Smittad med klamydia och äter penecellin

Så med det i ryggen drog jag snabbt slutsatsen att hon var gravid. Jag och kompisen började prata om det där med vett och etikett när man får syn på en mage i vädret.
Vi kom fram till att vett och etikett försvinner ur folks medvetande när en gravid kvinna finns i närheten;

1. Folk börjar ( utan att fråga ) tafsa och klämma på den gravida kvinnans mage helt utan tillåtelse, som om hon vore ett härligt kramdjur uppställt i en affär.

2. Andra kvinnor som varit gravida börjar med stora ögon berätta sina allra värsta förlossningshistorier " åhhh, du skulle sett mig! Jag sprack från muffinsen ända upp till skulderbladen, kunde inte gå på ett halvår!" och liknande...Varför gör man så?
Det hjälper väl inte den stackars gravida kvinnan på nåt vis?
Kompisen trodde att det berodde på att kvinnor som haft jobbiga förlossningar aldrig riktigt fått prata av sig om sitt trauma och därför bara spyr ur sig sin historia så fort dom har en havande hona i krokarna.

3. Kommer med tretusen " goda råd " som paret inte bett om. Där man " hjälper " paret inför den framtida uppgiften.

Lägg ner!

Voodo!

Funderar starkt på att bli blodgivare igen. Dels för att jag själv mottagit så mycket blod och vill ge tillbaka, och för att bota mitt obehag inför sprutor.
Jag hade ju inte problem med sprutor...tills den där våren när jag blev sjukvårdens nya voododocka!

Så här var det; Innan dom kom på att jag hade fel på sköldkörteln så fick jag genomgå mängder med tester, och alltid var det samma problem " Åh nej, vi hittar inte blodådrorna i armvecken, vi får nog lov att börja gräva in nålarna i hennes fötter istället!". Eller så attackerade dom ovansidan på min hand, vilket resulterade i att venen gick sönder och blod rann ned på det gråspräckliga linoliumgolvet, medans jag försökte sitta upprätt utan att spy.

Som sagt var...innan den där våren så var jag inte spruträdd, men jag har utvecklat rädslan av förklarliga skäl. Höjden av alla dom här vidriga besöken måste iallafall ha varit när de två sjuksköterskorna på vårdcentralen övervägde att skicka upp mig till Sahlgrenska för att ta ett sketet blodprov i armen! Liksom, sluta, så svårt kan det väl inte vara!

Jag har sagt åt dom flera gånger att dom ska använda en sk fjärilsnål och sticka in den på mitten av min underarm, för då funkar det...men nejdå, dom ska alltid försöka sig på armvecken, sticka fel " Ooops, det var nog en nerv det där ", klämma åt med gummislangar så att hela armen domnar bort och vad händer...jo till slut får dom alltid ändå hugga mig i underarmen eller ta in den 60-åriga bulgariska sjuksköterskan som resolut håller i min arm och fiskar upp två rör på 1 minut.

" Sorry, för att jag e trist "

Idag är det en sån där dag för mig, som för dig snygga bloggläsare, inte är så kul att läsa om. Det vill säga; En helt vanlig dag. Inte gjort nåt spännande, eller sett nåt spännande...inte ens hört nåt spännande...bara städat, tvättat, gått till återvinningen och sånt trist. Sorry att jag tråkar ut dig. Det är ungefär som när någon man halvkänner ska visa ett skittjockt fotoalbum med massa trynen man inte känner igen, eller hur? Eller ännu värre; En massa naturbilder som ser likadana ut allihop! Eller omständiga historier med sjukt mycket detaljer som inte har nån poäng eller relevans ( även om allt sånt är relativt ).

Vi människor söker ju oss till vänner som är likasinnade, eller hur? Ändå händer det ju nån gång då och då att man hamnar på nån tillställning eller i en situation där man känner att " Men hjälp! Var har jag hamnat nu? Jag har ingenting intressant att prata om med den här trista människan bredvid mig, och han / hon tycker förmodligen samma sak om mig." Jobbigt.

Jag har också svårt för föräldrar som ENBART pratar om sina småbarn.
Fruktansvärt uttråkande. En del föräldrar verkar leva för att bara diskutera barnens bajskottar, sovvanor och senaste upptåg. Jag fattar absolut att man vill prata om sitt barn, men föräldern hade väl ett liv och var väl en person innan barnen kom till också, ellet hur?
Diskutera temperaturen på vällingen eller kräkets färgskala kan man göra med någon som är intreserad och inne i samma värld som man själv tycker jag.
www.familjeliv.se är till exempel ett bra forum för sånt.

Iallafall; Jag ber om ursäkt för att du fick läsa detta meningslösa inlägg, hitta på nåt kul nu!

Brunn i Brunnsparken

När jag gick förbi den här brunnen i Brunnsparken idag, som ingår i ett konst och kulturprojekt från i somras av Mandana Moghaddam, så såg jag att folk hade kastat ner småpengar i den.
Det verkar som att folk har blandat ihop den här brunnen med Fontana di Trevi i Rom.
Syftet med denna brunn är att man ska kommunicera med andra människor genom brunnar utställda på andra ställen i världen, lite som när man var liten och spände en tråd mellan två plastmuggar du vet?

Iallfall så gick jag in och kikade på länken här nedanför och upptäcker då att på den bilden så ser brunnen lite annorlunda ut. Det sitter nämligen inte ett fett hänglås på brunnens galler, vilket det gör idag. Förmodligen för att hålla alla Göteborgs hemlösa från brunnens småpengar. Sorgligt.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/brunnen-nar-anda-till-korea_3307873.svd

Gammtacka på sofflocket

Riktig slappedag idag...efter två partyn i helgen känns det otroligt välbehövligt.
Ligger på sofflocket, oduschad och osande. Man är ju inte direkt 20 längre. Minns att när man hängde på festivaler, Hultsfred, Dalarocken mfl i mitten av 90-talet så var det nemas problemas att slå klackarna i taket 3 dagar i följd...

Det var bara att ta en novalucol mot magkatarren och allt surt vin och sen på´t igen! Blä. Inte var man kräsen heller. Tre nätter i ett sunkigt tält i en svettig sovpåse och en klump med kläder till huvudkudde, det dög fint det.
Nuförtiden skulle jag aldrig klara av att bo med 25 andra skitiga människor på en plätt med sönderbränt gräs och trasiga tältstolar...utan dusch och kall ravioli som frukost, lunch och middag.

I dessa dagar nöjer jag mig med att titta i mina gamla tummade fotoalbum med bilder på mig och mina vänner när vi sitter på det sönderbrända gräset, iklädda Docs, bandtröjor och gubbkostymbyxor från Myrorna. Leende in mot kameran, handen höjd i en skål och med hela världen framför våra fötter.

Surhuve i kassan

Igår mötte jag en riktig surpuppa. Jag och Cliff skulle handla på systembolaget, och jag hjälpte till att lassa upp varorna på bandet och sen gick jag till kassarna för att börja packa medan Cliff betalade. Vad händer? Jo, surhuvudet i kassan blänger på mig under lugg och vill se leg på mig.
Jag hade inte det med mig eftersom Cliff skulle betala vinet, så snopet säger jag att jag har det hemma...

Nu börjar det dryga...surhuvudet i kassan börjar gläfsa som en hund att hon inte kan sälja till oss om jag inte visar leg. Jag menar att det var ju Cliff som handlade så jag behöver väl inte visa då? Hela kön stannar upp och kikar nyfiket på vad det är som händer. En kvinna bakom Cliff börjar nu hojta:
" Joooo, men jag ser att hon är över 20, låt dom köpa!".
Surpuppan börjar en argumentation även med denna kvinna och drar den obligatoriska ramsan
" Det är inte jag som bestämmer reglerna", bla bla...och sådär håller det på fram och tillbaks tills hon surmulet ger med sig.

Jag och Cliff var bara trevliga och tänkte att " Jaja, får vi inte köpa här så lämnar vi väl tillbaka det och går till en annan butik, så farligt är det inte", även om det är irriterande, jag menar jag är faktiskt 32 år!

Men surpuppan gör sig nu till en martyr och " har överseende " denna gång och låter oss handla, under elaka blickar. Grrrrrr! Visst, jag fattar att dom måste kolla leg om dom blir osäkra, men det var liksom 12 år sedan jag var 20 bast, så lägg av! Och nej, jag ser det inte som en komplimang...

Farmville

Varje gång jag går in på facebook nuförtiden möts jag av ledsna kossor, förvirrade ankor och griniga får som förirrat sig. Jag talat förstås om Farmville.
Det verkar som att alla håller på med det där. Till och med i Morgonpasset i P3 håller proglamledarna att ta hand om bongårdar över internet.
Jag pallar inte sånt där, jag mår fan dåligt av det.

Skaffade ett sånt där virtuellt djur på Facebook för två år sedan. En pingvin. Som jag döpte till Amos. Den där pingvinen var ett rent helvete att ta hand om.
Den ville äta hela tiden...pizza, tacos, korv med bröd och en massa annat onyttigt ville den snaska i sig. Problemet var att för att få mat till pingvinen så var man tvungen att skaffa "pengar", dessa pengar fick man genom att ens vänner skulle aktivera min pingvin på olika sätt...ge den en boll att leka med, gosa med den...ja, du fattar grejen...

Ingen ville krama eller pussa Amos, och pengarna sinade sakta men säkert ut...det blev allt mer outhärdligt att logga in på facebook, för varje inloggning såg Amos mer och mer ledsen ut. Det rullade virtuella tårar nedför hans stora ögon och den tidigare blå kroppen med den runda lilla vita magen smalnade av timme för timme
" Varför älskar du mig inte? " tycktes Amos säga till mig...

Usch, det var vidrigt! Det dåliga samvetet följde efter mig överallt. Det kändes som att han fanns på riktigt, inte bara inne i en dator påhittad av nån japan med aldeles för mycket fritid. Jag blev tvungen att "göra mig av" med Amos...dsv plocka bort applikationen och sen ta en öl och glömma det där leendet han fick när man gav honom en ny leksak eller serverade favoritmaten - hamburgare.

Jag vet att detta låter skittöntigt, men jag har alltid varit så här. Minns att när nån kompis grabbade tag i nån av mina nallar jag hade hemma och började spöa upp den så fick jag panik på riktigt " Men sluuuta då!" försökte jag säga med en coolness i rösten, men jag blev snabbt genomskådad. Och att ett litet barn blir förfärad när nallen åker på en snyting är väl inte så svårt att förstå...men jag blev liksom ledsen även när jag var för stor för att leka med nallarna och bara hade dom på sängen som prydnad. Mitt hjärta går helt enkelt sönder litegrann. På riktigt.

Så inget Farmville för mig tack!

Ballar av stål

Ser fram emot att Ballar av stål börjar. Nya karaktärer, och en av dom är " Morsan " som spelas av min fina vän Lisa! Spännande! Start:Söndag 14 mars kl 21.00

"Här har vi Sveriges i särklass sämsta mamma.
Längre bort från en ömmande moder är svårt att komma. Hon vägrar göra avkall på livet goda trots att det finns vissa som hävdar att man borde det. Allting blir ju roligare med lite sprit och framförallt så sover ungarna så mycket bättre. Hon tror inte på någon traditionell uppfostran utan kör sitt eget race vilket bland annat innefattar undervisning i hur töntigt det är att att inte våga gå mot röd gubbe i rusningstrafik. Att folk på gatorna blir arga och skriker efter henne att hon inte borde få ha barn rör henne inte i ryggen".


http://kanal5.se/web/guest/ballaravstal/karaktarer

Kattlåda och akvarium på arslet

Snaaaark...har tagit mig både en och två gubblurar idag...inte för att jag slitit som ett djur och varit duktig på nåt sätt...nej jag har helt enkelt varit på kalas. Och dum som man är så stjälper man med glädje i sig allt som bjuds...vitt vin, rött vin, rom och champange...härlig blandning, eller hur? Kattlåda idag.

Fina mamma har varit på besök här hos oss också. Mycket mysigt. Det har varit mycket god mat och dryck, en hel del shopping och jag har blivit bortskämd och fått en tjusig singoallatop och ett par moccastövlar, trevligt!

I övrigt så har jag ju också halkat omkull i min trappuppgång av sten. Landade på ländryggen och arslet, ont som satan gjorde det, och vore det inte för att jag är så pryd så skulle jag lägga ut en bild här på bloggen så att du fick se. Tror du skulle skratta gott om du är lagd åt det skadeglada hållet. Mitt 20 centimeters-blåmärke är format som en fisk, och med tillhörande blåmärken på ryggen formade som vasstrån dröjer det väl inte länge innan jag har ett helt akvarium där bak...för jag lär väl snart falla omkull igen, klantig som jag är!

Undercover

Är du rädd för något harmlöst djur? Jag har ju skrivit tidigare om min fobi för spindlar här på bloggen, och det känns ju lite löjligt att vägra åka längre söderut än till sydeuropa pga sin rädsla för att träffa på en stor snuskig spindel, men samtidigt tycker jag att det är helt legitimt. Dom är ju helt oförutsägbara! Ena sekunden sitter dom och päser i ett hörn, i nästa så har dom tagit ett jumboskutt och attackerat en liten fågelunge, fy fan vad vidrigt!

Iallfall så är det mer legitimt att vara rädd för exotiska håriga vidunder än att vara rädd för våra svenska...igelkottar. Ja du hörde rätt. Jag blev påhoppad av en igelkott en gång utanför kiosken i Fors och efter det har jag haft svårt för dom. Inte så att jag är panikslagen inför dom och vrålar rakt ut om jag får syn på en taggboll kilandes över vägen, men jag vill ändå inte komma för nära dom.

För dig som skrattar nu och tycker att jag är e tönt, ska jag berätta om den där dagen när en tjurig igelkott tog ut sin dåliga dag på mig!
Jag var 12 år och hade fått en slant till att köpa en glass. Det var en solig vårdag och jag hade på mig en kjol och ett par röda korta strumpor.
Eftersom det inte var lång väg att gå till kiosken hoppade jag bara ner i mina flip flops och skuttade glatt iväg, ovetandes om att jag snart skulle träffa på en ligist.

Väl framme vid kiosken ställer jag mig i gruset, lapar på noggerglassen och låter solens strålar kittla mig lite sådär filmaktigt i ansiktet. Plötsligt hör jag ett fräsande ljud. Jag släpper koncentrationen från glassen och tittar ner mot backen. Där...3 meter framför mig står en fet igelkott och blänger på mig.
Han fräser hotfullt och visar tänderna...

Helt utan förvarning rusar kotten emot mig harklandes och frustandes, hoppar upp på min fot och hugger tag i min socka med sina sylvassa tänder. Först tar jag det inte så allvarligt, utan försöker bara skaka av mig den vresiga bollen. För vad kan en igelkott göra för ont egentligen? Plötsligt eskalerar vreden hos igelkotten.
Med sina tassar och klor håller den fast riktigt hårt kring min toffla och börjar tugga frenetiskt på sockan...

Nu börjar detta kännas riktigt obehagligt. Tänk om kotten har rabies eller nåt sånt? Och jag får ta i med hela min kraft för att skaka av mig monstret. Efteråt så springer jag hem och berättar gråtandes vad som hänt för mina kompisar...ingen tror mig...och än idag när jag berättar denna hemska historia så skrattar bara folk, för inte kan väl en gullig kattmatsätande taggig liten boll ta till strid på det där viset? Jo det kan dom säger jag, och tro mig...du vill inte vara i närheten.

I generationer har igelkotten arbetat så att säga "undercover".
Med sitt oskyldiga och söta utseende döljer dom effektivt vilka onda krafter dom besitter. Och jag bryr mig inte om att den röda färgen på mina sockor kanske väckte nån slags instinkt hos kotten att vilja döda mig! Beware säger jag bara...dom är evil!