Voodo!

Funderar starkt på att bli blodgivare igen. Dels för att jag själv mottagit så mycket blod och vill ge tillbaka, och för att bota mitt obehag inför sprutor.
Jag hade ju inte problem med sprutor...tills den där våren när jag blev sjukvårdens nya voododocka!

Så här var det; Innan dom kom på att jag hade fel på sköldkörteln så fick jag genomgå mängder med tester, och alltid var det samma problem " Åh nej, vi hittar inte blodådrorna i armvecken, vi får nog lov att börja gräva in nålarna i hennes fötter istället!". Eller så attackerade dom ovansidan på min hand, vilket resulterade i att venen gick sönder och blod rann ned på det gråspräckliga linoliumgolvet, medans jag försökte sitta upprätt utan att spy.

Som sagt var...innan den där våren så var jag inte spruträdd, men jag har utvecklat rädslan av förklarliga skäl. Höjden av alla dom här vidriga besöken måste iallafall ha varit när de två sjuksköterskorna på vårdcentralen övervägde att skicka upp mig till Sahlgrenska för att ta ett sketet blodprov i armen! Liksom, sluta, så svårt kan det väl inte vara!

Jag har sagt åt dom flera gånger att dom ska använda en sk fjärilsnål och sticka in den på mitten av min underarm, för då funkar det...men nejdå, dom ska alltid försöka sig på armvecken, sticka fel " Ooops, det var nog en nerv det där ", klämma åt med gummislangar så att hela armen domnar bort och vad händer...jo till slut får dom alltid ändå hugga mig i underarmen eller ta in den 60-åriga bulgariska sjuksköterskan som resolut håller i min arm och fiskar upp två rör på 1 minut.