Undercover

Är du rädd för något harmlöst djur? Jag har ju skrivit tidigare om min fobi för spindlar här på bloggen, och det känns ju lite löjligt att vägra åka längre söderut än till sydeuropa pga sin rädsla för att träffa på en stor snuskig spindel, men samtidigt tycker jag att det är helt legitimt. Dom är ju helt oförutsägbara! Ena sekunden sitter dom och päser i ett hörn, i nästa så har dom tagit ett jumboskutt och attackerat en liten fågelunge, fy fan vad vidrigt!

Iallfall så är det mer legitimt att vara rädd för exotiska håriga vidunder än att vara rädd för våra svenska...igelkottar. Ja du hörde rätt. Jag blev påhoppad av en igelkott en gång utanför kiosken i Fors och efter det har jag haft svårt för dom. Inte så att jag är panikslagen inför dom och vrålar rakt ut om jag får syn på en taggboll kilandes över vägen, men jag vill ändå inte komma för nära dom.

För dig som skrattar nu och tycker att jag är e tönt, ska jag berätta om den där dagen när en tjurig igelkott tog ut sin dåliga dag på mig!
Jag var 12 år och hade fått en slant till att köpa en glass. Det var en solig vårdag och jag hade på mig en kjol och ett par röda korta strumpor.
Eftersom det inte var lång väg att gå till kiosken hoppade jag bara ner i mina flip flops och skuttade glatt iväg, ovetandes om att jag snart skulle träffa på en ligist.

Väl framme vid kiosken ställer jag mig i gruset, lapar på noggerglassen och låter solens strålar kittla mig lite sådär filmaktigt i ansiktet. Plötsligt hör jag ett fräsande ljud. Jag släpper koncentrationen från glassen och tittar ner mot backen. Där...3 meter framför mig står en fet igelkott och blänger på mig.
Han fräser hotfullt och visar tänderna...

Helt utan förvarning rusar kotten emot mig harklandes och frustandes, hoppar upp på min fot och hugger tag i min socka med sina sylvassa tänder. Först tar jag det inte så allvarligt, utan försöker bara skaka av mig den vresiga bollen. För vad kan en igelkott göra för ont egentligen? Plötsligt eskalerar vreden hos igelkotten.
Med sina tassar och klor håller den fast riktigt hårt kring min toffla och börjar tugga frenetiskt på sockan...

Nu börjar detta kännas riktigt obehagligt. Tänk om kotten har rabies eller nåt sånt? Och jag får ta i med hela min kraft för att skaka av mig monstret. Efteråt så springer jag hem och berättar gråtandes vad som hänt för mina kompisar...ingen tror mig...och än idag när jag berättar denna hemska historia så skrattar bara folk, för inte kan väl en gullig kattmatsätande taggig liten boll ta till strid på det där viset? Jo det kan dom säger jag, och tro mig...du vill inte vara i närheten.

I generationer har igelkotten arbetat så att säga "undercover".
Med sitt oskyldiga och söta utseende döljer dom effektivt vilka onda krafter dom besitter. Och jag bryr mig inte om att den röda färgen på mina sockor kanske väckte nån slags instinkt hos kotten att vilja döda mig! Beware säger jag bara...dom är evil!