" Sorry, för att jag e trist "

Idag är det en sån där dag för mig, som för dig snygga bloggläsare, inte är så kul att läsa om. Det vill säga; En helt vanlig dag. Inte gjort nåt spännande, eller sett nåt spännande...inte ens hört nåt spännande...bara städat, tvättat, gått till återvinningen och sånt trist. Sorry att jag tråkar ut dig. Det är ungefär som när någon man halvkänner ska visa ett skittjockt fotoalbum med massa trynen man inte känner igen, eller hur? Eller ännu värre; En massa naturbilder som ser likadana ut allihop! Eller omständiga historier med sjukt mycket detaljer som inte har nån poäng eller relevans ( även om allt sånt är relativt ).

Vi människor söker ju oss till vänner som är likasinnade, eller hur? Ändå händer det ju nån gång då och då att man hamnar på nån tillställning eller i en situation där man känner att " Men hjälp! Var har jag hamnat nu? Jag har ingenting intressant att prata om med den här trista människan bredvid mig, och han / hon tycker förmodligen samma sak om mig." Jobbigt.

Jag har också svårt för föräldrar som ENBART pratar om sina småbarn.
Fruktansvärt uttråkande. En del föräldrar verkar leva för att bara diskutera barnens bajskottar, sovvanor och senaste upptåg. Jag fattar absolut att man vill prata om sitt barn, men föräldern hade väl ett liv och var väl en person innan barnen kom till också, ellet hur?
Diskutera temperaturen på vällingen eller kräkets färgskala kan man göra med någon som är intreserad och inne i samma värld som man själv tycker jag.
www.familjeliv.se är till exempel ett bra forum för sånt.

Iallafall; Jag ber om ursäkt för att du fick läsa detta meningslösa inlägg, hitta på nåt kul nu!