Dating in the dark

Ser fram emot att det ska bli tisdag kväll och att klockan ska bli åtta.
För då är det nämligen dags för premiären av kanal 5:s nya satsning
" Dating in the dark ".
Hahahahah! Hur kul är inte det? Paren sitter i mörker och käkar middag, tafsar varandra i ansiktet och delar hemligheter som dom förmodligen aldrig skulle göra om lyset var tänt.

Och sen...avslöjandet...lysrören kastar obarmhärtigt sina strålar på paren och då...ja vad händer då? Kommer dom fortfarande attraheras av varandra när dom får se hur partnern ( som dom suttit och matat med spagetti i mörker ) ser ut?

Spännande! Egentligen är ju inte det här konceptet speciellt nytt. Det händer ju faktiskt minst tre kvällar i veckan runt om på våra krogar. Det är intet för intet som belysningen är svag och det serveras alkohol. Men det ska ändå bli spännande att se om vi är så fåfänga som jag tror!


http://kanal5.se/dating

Soffpotatis

Lördagsförmiddag och jag halvligger här i soffan helt nöjd. Så götta att det är helg alltså! För bara några dagar sen så skrev jag på kontrakt för en städfirma och nu jobbar jag deltid.
Eftersom jag varit arbetslös så himla länge så vände jag liksom på dygnet, men nu är jag back on track. Upp klockan 06.30, snaska havregrynsgröt, sluka kaffe och sen iväg och jobba med kroppen, svetten bara lackar, riktigt skönt.

Så nu när jag är ledig så njuter jag som vanliga människor gör, innan så blev jag så bedrövligt rastlös och förstod inte tjusningen med att bara ligga i soffan och lapa glass och glo på OS eller nåt annat. Nu är jag också invigd!

Jag tänker med gott samvete ligga här som en potatis och bara vara hela dagen och kvällen. Vad ska du göra i helgen?

" Britta har..."

I helgen så har jag och Cliff suttit och räknat matte. På allvar alltså. Blä vad tråkigt, tänker du nu, men jag måste säga att det var ganska kul. Det är något avslappnande med att sitta och vara helt koncentrerad på formler och täljare. Inget annat får plats i hjärnan under den tiden, det är bara matte.

När jag var liten ( 7-12 ) så var jag jätteduktig på matte. Jag fick massa guldstjärnor i kanten av mina uträkningar, och illustrationerna med glada igelkottar och krokodiler gjorde tummen upp för min framfart inom matematikens värld.

Sen tog det roliga slut. Jag började högstadiet och valde särskild matte och fattade helt plötsligt ingenting på lektionerna. Det gick någon månad, sen insåg jag att det inte skulle fungera längre och fick därför byta till allmän kurs. Jag kunde nog inte gjort ett större misstag. Inne på dom här lektionerna rådde total kaos. Här samlades alla som kastade sudd på varandra och klottrade i sina matteböcker istället för att räkna. Och till råga på allt så var också matteläraren gymnastiklärare och rymde ifrån oss titt som tätt för att låsa upp diverse bollskåp och förråd med svettiga plastmattor. Jag kan säga att jag inte lärde mig ett smack under dessa tre år.

Så när det var dags att börja gymnasiet så hamnade jag ohjälpligt på efterkälken. Bråk, liggande stolen, täljare, nämnare, gemensamma nämnare...allting bara snurrade i skallen. En klasskompis som var begåvad i ämnet satt med mig efter skoltid och försökte trycka in formlerna i mitt tröga huvud. Det gick sådär.

Och så en eftermiddag när vår mattelärare D skällde på klassen för att vissa av oss var så oengagerade, brast det för mig. Störtgråtande sprang jag ut från klassrummet. Jag kände mig som en idiot. Varför fattade jag inte?

Det var alltid så konstiga frågor...typ..." Britta har 5 kilo jordnötssmör, Torsten har ätit en fjärdedel av smöret. Lena tog 20 minuter på sig för att köpa socker i affären. Och avståndet mellan affären och kompisarna är lika stort som medianvärdet på mjölpaketet. När blir kakan färdig? ".

D sprang efter mig och fick tag i mig någonstans kring våra skåp och förklarade att det inte var mig hon hade syftat på. Hon visste att jag gjorde så gott jag kunde och verkligen ville förstå. Och av dessa små ord växte jag.
Från att knappt fått godkänt i matte A fick jag nästan ett VG i matte B och nuförtiden så tycker jag till och med att matte kan vara spännande. Vad tycker du?

Klipp till mig så blir jag glad!

Igår eftermiddags joggade jag omkring på stan och det brände i fickan som vanligt när nya slantar kommit in på kontot. " Oh, jag ska nog unna mig en topp eller en kofta " tänkte jag förnöjt och travade in på H & M. Kläderna lockade och pockade på min uppmärksamhet, och som vanligt fick jag med mig en hel trave på väg in mot omklädningsrummet.

Men så är det ju det där med att mula sig in i ett trångt provrum med täskig belysning. Kränga av sig vinterpläden, diverse extrajumprar, mössa, vantar, halsduk...ja hela vinterkitet du vet...

Vore det inte då toppen om man var en klippdocka i såna stunder? Bara att liksom
" Hänga på " kläderna på kroppen med små pappersflikar? Så man slapp få panik över att håret blir statiskt och LP-skivorna i armhålorna bara växer av all stress när 20 andra fruns står och hänger på låset?

Minns att jag gjorde egna klippdockor med tillhörande kläder som liten. Tyvärr så hade man ju aldrig bra material när man gjorde dom där. Ofta fick man nöja sig med ett sladdrigt papper ( eftersom mina päron inte jobbade på kartongen som alla andra föräldrar i Fors ) och dessutom så hade jag en förmåga att antingen måla och klippa ut huvudet för stort, så att dockan inte fick några axlar, och då blev det ju svårt att hänga kläderna på den. Eller så blev halsen för liten och huvudet ramlade av ganska snart. Men ändå, det hade vart käckt, eller hur?

Provjobba!

Är väldigt glad idag. Var på arbetsintervju för ett städföretag i morse, och nu ringde dem precis och vill att jag provjobbar imorrn. Så jag susar dit med sopkvasten i högsta hugg och planerar att jaga bort dammråttorna så effektivt så dom anställer mig på stört! Hihihihih :)

Iskallt beroende...

Då är man där igen. Suget har gjort sig påmint igen. Hjärnan jobbar på högvarv...bara ett mål
" Ge mig det jag behöver, ge mig det och gör det nu! ".
Jag försöker kämpa emot, vet att det skadar min kropp, men åter igen besegras min vilja av abstinens. Jag är beroende...åter igen. Jävla Ben & Jerrys!

Jag har varit där många gånger förut...på den där pastellfärgade stigen genom en skog bestående av cookies, höga toppar av gräddglass och frodiga kaksmulor i en dal av renaste choklad. Men nu är det värre än vanligt. Får jag inte en 0,5 liters half-baked inom kort så går jag förmodligen lös på inredningen här hemma.

Vi har diskuterat det gång på gång, Cliff och jag. Det är för dyrt! 53 kronor för en kvarts njutning, det är inte värt det! Men ändå så slutar det med tårar och en bugning för begäret
" Bra gjort, grattis! Nu gick den stackars kar´n ner igen till Filmtajm och köpte ut åt henne! ".

Drömmer oroliga drömmar. Att berg med halvliterskoppar med Bohemian raspberry, strawberry cheescake och halfbaked smälter ner i en stor glassaffär och allt jag kan göra är att titta på. Att jag vandrar i en korridor med ett dropp, påsen är fylld med gräddglass och fudgekola. Plötsligt ser jag en tunna fylld med vaniljglass med krossad choklad...jag slänger mig ner i tunnan och börjar mula i mig. Tänker inte. Bara goffar hejdlöst.
Jag vaknar upp och blir förskräckt när jag inser att jag ligger ute i snön och tuggar i mig snö med småsten. Vaknar igen. Svettas.

Har en kompis som ska börja jobba på en glassfabrik i vår. Han har lovat mig att
" fixa " lite glass åt mig. Glass som gått sönder lite, glass som inte har den rätta konsistensen. Han kommer att bli min hallick. Jag kommer att förvandlas till en glass-junkie om inte detta tar slut. Vad fan ska jag göra?

Alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag idag, lovely om man har någon att hålla kär, inte så roligt när man är singel kanske. Men alla hjärtans dag är ju inte bara för kärleksparen.
Man har ju även andra människor runt omkring sig, vänner, familj osv som man kan visa sin uppskattning för.
En god middag, ett gulligt kort till någon, ett telefonsamtal där man berättar att man tänker på honom eller henne piggar garanterat upp. Ett köttben till din fyrbenta vän.

Jag har inga slantar att lägga på min gullegris, men jag lagar en god middag åt honom istället. Det räcker gott och väl. Önskar också dig en riktigt trevlig alla hjärtans dag, oavsett om du riktar din kärlek till din partner, din familj, dina vänner, husdjur eller dig själv. Varm kram

Utmärkelse!

Jag har fått en blogg utmärkelse från min fina moster Lisa, en får tacka!
http://blogg.aftonbladet.se/mammatill3
Och nu är tanken att jag ska berätta sju saker om mig själv och nominera 7 stycken andra bloggar, och det gör jag så gärna!

Jag är löjligt förtjust i tecknad film

Favoritmat: Lasagne

Rädd för spindlar och trånga utrymmen

Avskyr regn

Dåligt morgonhumör

Favoritfilm: Birdy

Merlotviner som smakar vanilj och björnbär är mumma tycker jag

Jag skickar vidare utmärkelsen till:

http://fridalundh.blogspot.com/

http://majsan30.blogspot.com/

http://kallebalonkan.blogspot.com/

http://frkbetraktelser.blogspot.com/

http://slattungsvisdom.blogspot.com/

http://jamstalldhetssamordnaren.blogspot.com/

http://nixa.blogg.se/

Med utmärkelsen följer vissa regler och de är:

- Thank the person who nominated you for this award.
- Copy the award and place it on your blog.
- Link to the person who nominated you for this award.
- Tell us seven interesting things about yourself.
- Nominate seven bloggers.
- Post links to the seven bloggers you nominated

Fynd!

Hej du! Visst är det lovely när man liksom tycker att man gjort ett kap? Så kände jag idag nu på morgonen när jag var inne i en butik på Frölunda Torg. Det var 30% rea på allt, och då hittade jag Herr peppar och Fru saltkar för 40 kr tillsammans.
Härligt!

Så nu ska det knappt göras något annat än att saltas och peppras här framöver!

När jag blev vuxen...

Kommer du ihåg när du blev vuxen? Det gör jag. Jag fyllde tjugo år och det var då det hände...jag fick min första kaffebryggare. Slut var dagarna när man satt vid barnbordet och spisade hallonsaft och sockerkaka. Från och med nu var jag uppgraderad till vuxenbordet. Riktiga samtal. Viktiga samtal.

Jag har alltid var en sån där unge som älskat att lyssna när dom vuxna pratat. Uppflugen på diskbänken dinglade jag med benen och insöp andäktigt dom fantastiska historier som spelades upp i vårt kök.
Inte ville jag gå och leka när det söplades kaffe och det riktiga livet fanns bara en armslängd ifrån mig. Det här var ju bättre än böcker och filmer.

Och min fascination för människans berättelser har bara ökat genom åren. Det spelar ingen roll om det gestaltas genom radio, via scenen, böcker, musik eller filmduken...eller runt kaffebordet. Historierna finns alltid där, så varför inte ta en påtår och lyssna?

Lördagspromenad i slottsskogen

Mina ansikten

Jag målar halvfärdiga ansikten
ett öga
en kluven mun
ofullständiga teckningar
långt bortåt flygande drömmar
ogreppbara
bland rastlöshet och vånda

Gargamel på jakt

Igår var det nyöppning för en ny klädbutik på Frölunda Torg, och nyfiken som jag var galloperade jag självklart dit på mina små klövar i storlek 37. Väl på plats upptäckte jag att folk gick omkring med små give-away-påsar med butikens logga på.
Girig och ha-galen som jag är började jag nosa runt efter människorna som gav bort dessa påsar.

Jag fick syn på dom ganska snart, två stycken ungdomar som kastade ut påsar till höger och vänster och jag följde efter dom för att få mig en jag också. Tyvärr så såg dom mig inte eftersom jag kom från fel håll och jag slängde förstulna blickar på dom skimrande gratispåsarna.

Då fick jag en briljant idé! Jag klövade in i butiken och shoppade en billig tröja och tänkte att jag förmodligen skulle få en give-away i kassan när jag betalade. Jag log så trevligt jag kunde åt expediten, men hon bara tittade på mig med en trött blick, tog betalt och önskade mig en trevlig dag.

Snuvad på konfekten tog jag min svansstump mellan benen och begav mig mot mataffären, hoppet var ute...då helt plötsligt fick jag syn på dom igen, ungdomarna med påsarna! Jag kastade raskt iväg min shoppingkorg och smög upp bakom dom likt Gargamel i jakt på gammelsmurfen. Jag hostade lite lagomt högt och log så insmickrande jag bara kunde till dom två intet ont anande smurfarna, och där fick jag min vilja igenom, tjejen med tuff skinnjacka sträckte en påse mot mina hungrande händer. Med ett flin som sträckte sig från ena örat till det andra tackade jag och skrockade nöjt när jag pilade iväg tillbaka till min ivägslängda matkorg...

Med spänning och darrande klövar stack jag ner nosen i påsen och grävde runt i påsen...ett reklamblad och ett...svettarmband...hade egentligen väntat mig nåt mer...men vad tusan, ett lila ( som faktiskt är min favoritfärg ) svettband när jag tränar Zumba framför dumburken är ju faktiskt aldrig fel. Gargamel skrattade hela vägen till banken den dagen...





www.newyorker.se

Göteborgs filmfestival

Det är full ruljans på biograferna inne i stan och runt om i hela Göteborg, för det är den 33:e internationella filmfestivalen. Jag har aldrig varit på den förut, trots att jag bott här i många år. Det är ju verkligen pinsamt, med tanke på att jag är en så kallad " estet ". Skäms på mig.

Min fina vän Linnea har eskorterat mig runt bland dom många många filmer som finns att välja på. Och det blev för min del, tre stycken.
The angel, Cracker och Wolfy. Här nedanför finns handlingen, och jag har även lagt att klipp från filmen i detta inlägg. Det är en väldigt stark och jobbig film emotionellt, men väldigt bra, tänkvärd och mycket fint foto.

" En skrikande kvinna är på väg att föda. Man förstår omedelbart att detta inte är någon lycklig tilldragelse: flickan som är på väg är inget önskat barn. Hon får växa upp hos sin mormor och längtar hela tiden efter mamma, men deras korta möten är en katastrof. Kärleken är enkelriktad, mamman är helt inriktad på sprit och nya galna män. Blott 23-åriga Vasili Sigarev är redan en veteran som dramatiker för scenen och gör här sin första långfilm. Wolfy fick tre av de största priserna vid den nationella ryska filmfestivalen 2009. Ett underbart spel mellan de tre kvinnorna i huvudrollerna och en film som är mycket genomtänkt till formen. Filmens titel syftar på den leksakssnurra som är den enda tingest som förbinder flickan och hennes mamma ".

Freddy Olsson

Ketchup i diket

Hahahahah älskar den här sketchen med Mia och Klara. Hur det blir så där pinsamt vid fikabordet när man tar upp ämnet mens, och sen den här övertydliga demonstrationen där droppen till slut sveper in sig själv i bindan försedd med vingar och börjar vagga sig själv till sömns och börjar snarka!

Konstigt egentligen att det fortfarande 2010 är skämsigt med mens, eller hur? I reklamfilmerna är blodet antingen blått eller har transformerats ihop till skimrande turkosa plastkulor som rullar omkring på bindan. In med lite humor i reklamfilmerna för bövelen, så läskigt är det inte med lite sylt i krysset!