Igår var det nyöppning för en ny klädbutik på Frölunda Torg, och nyfiken som jag var galloperade jag självklart dit på mina små klövar i storlek 37. Väl på plats upptäckte jag att folk gick omkring med små give-away-påsar med butikens logga på.
Girig och ha-galen som jag är började jag nosa runt efter människorna som gav bort dessa påsar.
Jag fick syn på dom ganska snart, två stycken ungdomar som kastade ut påsar till höger och vänster och jag följde efter dom för att få mig en jag också. Tyvärr så såg dom mig inte eftersom jag kom från fel håll och jag slängde förstulna blickar på dom skimrande gratispåsarna.
Då fick jag en briljant idé! Jag klövade in i butiken och shoppade en billig tröja och tänkte att jag förmodligen skulle få en give-away i kassan när jag betalade. Jag log så trevligt jag kunde åt expediten, men hon bara tittade på mig med en trött blick, tog betalt och önskade mig en trevlig dag.
Snuvad på konfekten tog jag min svansstump mellan benen och begav mig mot mataffären, hoppet var ute...då helt plötsligt fick jag syn på dom igen, ungdomarna med påsarna! Jag kastade raskt iväg min shoppingkorg och smög upp bakom dom likt Gargamel i jakt på gammelsmurfen. Jag hostade lite lagomt högt och log så insmickrande jag bara kunde till dom två intet ont anande smurfarna, och där fick jag min vilja igenom, tjejen med tuff skinnjacka sträckte en påse mot mina hungrande händer. Med ett flin som sträckte sig från ena örat till det andra tackade jag och skrockade nöjt när jag pilade iväg tillbaka till min ivägslängda matkorg...
Med spänning och darrande klövar stack jag ner nosen i påsen och grävde runt i påsen...ett reklamblad och ett...svettarmband...hade egentligen väntat mig nåt mer...men vad tusan, ett lila ( som faktiskt är min favoritfärg ) svettband när jag tränar Zumba framför dumburken är ju faktiskt aldrig fel. Gargamel skrattade hela vägen till banken den dagen...
www.newyorker.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar