" Britta har..."

I helgen så har jag och Cliff suttit och räknat matte. På allvar alltså. Blä vad tråkigt, tänker du nu, men jag måste säga att det var ganska kul. Det är något avslappnande med att sitta och vara helt koncentrerad på formler och täljare. Inget annat får plats i hjärnan under den tiden, det är bara matte.

När jag var liten ( 7-12 ) så var jag jätteduktig på matte. Jag fick massa guldstjärnor i kanten av mina uträkningar, och illustrationerna med glada igelkottar och krokodiler gjorde tummen upp för min framfart inom matematikens värld.

Sen tog det roliga slut. Jag började högstadiet och valde särskild matte och fattade helt plötsligt ingenting på lektionerna. Det gick någon månad, sen insåg jag att det inte skulle fungera längre och fick därför byta till allmän kurs. Jag kunde nog inte gjort ett större misstag. Inne på dom här lektionerna rådde total kaos. Här samlades alla som kastade sudd på varandra och klottrade i sina matteböcker istället för att räkna. Och till råga på allt så var också matteläraren gymnastiklärare och rymde ifrån oss titt som tätt för att låsa upp diverse bollskåp och förråd med svettiga plastmattor. Jag kan säga att jag inte lärde mig ett smack under dessa tre år.

Så när det var dags att börja gymnasiet så hamnade jag ohjälpligt på efterkälken. Bråk, liggande stolen, täljare, nämnare, gemensamma nämnare...allting bara snurrade i skallen. En klasskompis som var begåvad i ämnet satt med mig efter skoltid och försökte trycka in formlerna i mitt tröga huvud. Det gick sådär.

Och så en eftermiddag när vår mattelärare D skällde på klassen för att vissa av oss var så oengagerade, brast det för mig. Störtgråtande sprang jag ut från klassrummet. Jag kände mig som en idiot. Varför fattade jag inte?

Det var alltid så konstiga frågor...typ..." Britta har 5 kilo jordnötssmör, Torsten har ätit en fjärdedel av smöret. Lena tog 20 minuter på sig för att köpa socker i affären. Och avståndet mellan affären och kompisarna är lika stort som medianvärdet på mjölpaketet. När blir kakan färdig? ".

D sprang efter mig och fick tag i mig någonstans kring våra skåp och förklarade att det inte var mig hon hade syftat på. Hon visste att jag gjorde så gott jag kunde och verkligen ville förstå. Och av dessa små ord växte jag.
Från att knappt fått godkänt i matte A fick jag nästan ett VG i matte B och nuförtiden så tycker jag till och med att matte kan vara spännande. Vad tycker du?