fredag 19 februari 2010

Klipp till mig så blir jag glad!


Igår eftermiddags joggade jag omkring på stan och det brände i fickan som vanligt när nya slantar kommit in på kontot. " Oh, jag ska nog unna mig en topp eller en kofta " tänkte jag förnöjt och travade in på H & M. Kläderna lockade och pockade på min uppmärksamhet, och som vanligt fick jag med mig en hel trave på väg in mot omklädningsrummet.

Men så är det ju det där med att mula sig in i ett trångt provrum med täskig belysning. Kränga av sig vinterpläden, diverse extrajumprar, mössa, vantar, halsduk...ja hela vinterkitet du vet...

Vore det inte då toppen om man var en klippdocka i såna stunder? Bara att liksom
" Hänga på " kläderna på kroppen med små pappersflikar? Så man slapp få panik över att håret blir statiskt och LP-skivorna i armhålorna bara växer av all stress när 20 andra fruns står och hänger på låset?

Minns att jag gjorde egna klippdockor med tillhörande kläder som liten. Tyvärr så hade man ju aldrig bra material när man gjorde dom där. Ofta fick man nöja sig med ett sladdrigt papper ( eftersom mina päron inte jobbade på kartongen som alla andra föräldrar i Fors ) och dessutom så hade jag en förmåga att antingen måla och klippa ut huvudet för stort, så att dockan inte fick några axlar, och då blev det ju svårt att hänga kläderna på den. Eller så blev halsen för liten och huvudet ramlade av ganska snart. Men ändå, det hade vart käckt, eller hur?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar