Regnar gör det alltid
ibland våldsamt. Ibland duggande
nästan omärkligt.
Hemkomna eller hemlösa ruskar vi på oss som våta terrier
Eller försynt, så att ingen märker att vi gråtit.
Men regnar gör det alltid.
Hur högt når gråtpelaren i dig.
Till naveln? Bröstet? Strupen?
Du behöver inte klä av dig och visa.
Vi läser det i varandras ögon
som på gradskivor.
Måste något sägas kan man säga:
Älskade till i morgon torkar dina fingervantar.
Av: Werner Aspenström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar