Bland barkbröd och kåsor

Fortfarande lika kallt ute, brrrrr...tur att det finns element och plädar, eller hur?
Efterssom jag redan har varit inne på fenomenet skolutflykter så är det ju lika bra att fortsätta...för jag har varit på många i mina dar...hå hå hå * skrattar som en gammtacka i en gungstol *.

På min skola så hade vi nämligen ett utbyte med en folkhögskola som hade en friluftslinje. Vi tyckte alla att det var lite konstigt att folk ens ville gå en sådan utbildning. Läskigt att vara klädd i yllesockor, ärvda manchesterbyxor och norgekofta jämt och ständigt...och med tovigt ovårdat hår på det, som grädde på moset...iallafall så tyckte vår lärarinna att det var toppen på alla sätt och vis. Och vår som vinter så var vi ute på nya " äventyr " med dessa studenter.

Det kunde handla om att vi skulle lära oss att göra upp eld, se skillnad mellan olika svampar och sova över i skogen. Just det sistnämnda tyckte jag var läskigt...inte nog med att det var kallt att sova i ett öppet vindskydd av trä i april månad, utan jag minns också att jag tyckte det var obehagligt att ligga ihopklämd med resten av sin klass på en liten yta...alla med sina olika kroppsljud och lukter.

Speciellt snuskigt tyckte jag det var med sovsäckarna...dessa stinkande korvar av tyg som låg inklämda i en glansig påse under större delen av året ihoppressade bland annat bråte på vinden, och rätt som det var skulle dom vecklas ut med hela sin odör av några snoriga ungar i vildmarken.

Vi lärde oss också många konstiga " hitte-på-sånger " som ofta skulle sjungas framför en brasa när vi åt vårat barkbröd som vi hade knådat ihop knapphändigt.
Dom där sångerna innehöll ord som inte existerade i verkligheten och ofta så följde det med olika handrörelser med blandade klapp och utrop med varierande intensitet.
Än idag sitter dom där sångerna som berg inne i mig. Läskigt.

En av alla dom där " äventyren " förelades till urskogen i Bondarvet, och denna gång skulle vi inte bara sova över, utan vi skulle också bygga vårt eget härbärge för natten. Det blev en 7 meter lång koja av granris.

Nu var det ju också så att jag inte var ett speciellt klyftigt barn så jag låg snällt kvar och sov i kojan under hela natten, medans resten av mina klasskompisar flydde ut i naturen och la sig på en mjuk plätt av mossa eller liknande....
På morgonen vaknade jag av att jag och hela min snuskiga sovsäck var överrösta av barr. Den vidriga kojan hade " mjällat " av sig på mig under natten och där låg jag som den stackars lilla runda mattan som alltid ligger under julgranen...helt klädd i stickigt barr...härligt med utflyker, eller hur?