I löve you Stevie B!

Ojojojoj, som min moster också skrev häromdagen...man kan verkligen sitta hur länge som helst på Youtube och grotta ned sig i minnen. Musik...det för oss tillbaka i tiden. När jag hör den här låten " Because I love you " så dras jag obarmhärtigt tillbaka till mina föräldrars bruna skinnsoffa...där låg jag 13 år gammal, fastkletad med min bara rygg i den svettiga soffan en solig dag och bölade som en ko. Han visste, den där Stevie B, exakt hur jag kände...hur det värkte i hjärtat för att man var så kär...och det var jag ( det känns som att det var i princip det enda jag var under hela högstadiet...olyckligt kär ).

I allfall så hade jag dagarna innan jag hejdlöst kastade mig ner i kolossen av skinn, skrivit ett kärleksbrev till min utvalde. Han gick i nian, spelade hockey, hade klarblå ögon och såg ut som en filmstjärna och jag hade varit kär i honom i snart två terminer. Och nu skulle han sluta nian och slitas ifrån mig, till en annan skola. Till den stora och skrämmande Domarhagsskolan inne i sta´n.

Jag tog chansen.Och här hölls det inte tillbaka på något vis...nej rätt och slätt så skrev jag att jag älskade honom och undertecknade det blommönstade pappersarket med mitt namn och klass och släppte ned det i hans skåp.

Ajajajaj...det mottogs ju inte direkt med öppna armar...snarare med en frostig blick från hans sida och många pinsamma möten i skolkorridorerna innan han fick nog av mina ledsna hundögon som följde varje litet steg han tog, och helt sonika bad mina vänner att hälsa mig att jag kunde dra åt...ja, du förstår...så där låg jag då med brustet hjärta, svettig rygg och Stevie B som sällskap...och jag minns att jag tyckte det hjälpte lite iallfall.

Jag har ju alltid varit lite dramatiskt lagd ( om man nu kan kalla det för dramatik när man krälar runt på golvet under roliga timmen och improviserar fram en pjäs under 40 minuter...eller man tvingar hela släkten att hylla, hurra och applådera en när man för sjuttonde gången samma dag kör playback till Carola och jag Teigen-medleyt i vardagsrummet )
Iallfall, jag var lite dramatiskt lagd...så jag stod ofta framför badrumsspegeln, satte på nån av alla smöriga ballader som fanns på mammas Mr Music-kassetter och tvingade fram tårar till dom hjärtskärande kärlekstexterna, samtidigt som jag stod och tittade på mig själv i spegeln och tyckte synd om mig själv...Håhåjaja. Har du nåt speciellt minne till någon låt?